åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

fredagkväll a la husmoder

Publicerad 2013-09-27 22:58:00 i Personligt,

Efter kvällens nattning av Storasyster gav jag mig i kast med de 2,5 kilo köttfärs som låg i kylen och bara väntade på att bli omhändertagen. Kålpudding och köttbullar med tillhörande sås tillagades. Sedan var kvällen slut. Det måste väl ändå gett flera tusen husmors-poäng?
Bild? Sånt där trams har man inte tid med! (Okej, jag glömde att föreviga spektaklet).

släktkalas - check

Publicerad 2013-09-23 21:04:00 i Familj, Personligt, Storasyster,

I går hade vi släktkalas till våran nyblivna 4-åring. Det var betydligt lugnare än på lördagen för
1; endast kaffe, tårta och dopp serverades. (För visso blev det även korv och bröd till middag för de som dröjde sig kvar).
2; ännu finns det inga kusiner att stoja runt med.
 
Många fina presenter blev det och kanske hälften av önskelistan kunde bockas av (vilket inte vill säga lite, för att citera födelsedagsbarnet själv när frågan om vad hon önskar sig kommit på tal "Det kan jag inte tala om för det skulle ta flera dagar" slut citat.) Resten av listan får vi skicka vidare till tomten.
Även om det var en lugnare tillställning i går var jag helt slut och stupade i säng halv nio. Mycket skönt! I kväll är det inte mycket bättre och jag har redan bäddat ner mig. Nu säger jag God Natt!

barnkalas - check

Publicerad 2013-09-21 21:41:00 i Familj, Personligt, Storasyster,

Då var Storasysters barnkalas avklarat. 7 stycken 4-5 åringar plus en 1,5 åring i 3 timmar. Vi är helt slut men allt gick hur bra som helst. Inga sura miner, inga slagsmål, ingen som gjorde sig illa och alla blev utfodrade med hamburgare, glass och godis. Vi hade förstås god hjälp utav en pappa som stannade kvar. Tack för hjälpen säger jag! Mycket välbehövligt, Haha!
Många fina presenter blev det förstås och födelsedagsbarnet var väldigt nöjd med hela dagen. Även om hon bara ville leka för sig själv under utelekarna. Mitt barn i ett nötskal. Jag känner mig även mycket stolt över att ha avstyrt nattlinne som enda alternativ till kalaskläder. Efter kompromiss blev det vanliga kläder; tights och en gammal T-shirt. Jag var inte helt nöjd men bättre än alternativet.

Likt förrädaren Jussi är nu också jag märkt med Katlamärket

Publicerad 2013-09-18 22:29:50 i Personligt,

Ja, jag överdrev kanske en smula nu och ja, jag har kanske sett Bröderna Lejonhjärta lite för mycket det senaste (jag minns att jag tyckte den var lite otäck när jag var liten men faktum är att min 4-åring tycker det är mer otäckt när draken sväljer Bamse än när Tengil härjar eller Katla kommer, barn nu förtiden alltså...). I alla fall är jag brännmärkt.





Jag höll en bärig och grinig Lilleman på höften samtidigt som jag stekte pannkakor här om dagen. Skulle trixa så att han inte skulle komma åt den heta pannan och vips bränner jag mig själv i stället. Fy för katten vad ont det gör att bränna sig! Tur att det var jag och inte Lilleman!

sjuka och kalasförberedelser

Publicerad 2013-09-17 13:39:00 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,

Just nu laddar vi för 4-års kalas hela helgen lång. Och vi laddar med...en sjuk Lilleman! Nu är han i alla fall på bättringsvägen så det ska nog gå vägen. I år är första gången som Storasyster bjudit kompisar som hon skaffat själv genom förskolan. Där ibland är det ett par barn vars föräldrar jag inte träffat. Än har jag inte inte hört i från alla om dom kommer eller inte. Det gör mig jättenervös! Tänk om de barn som min lilla flicka vill skall komma på sitt kalas inte vill komma. Tänk om dom inte vill vara kompisar med henne. Fy, hemska tanke. Hjärtat skrynklar sig!Hoppas, hoppas vi hör något snart!

jag, en överlevare?

Publicerad 2013-09-10 21:45:35 i Personligt,

Jo då, jag lever. Trots att jag blev halvt uppäten här om dagen. Efter lite var-klämning ser det mycket bättre ut.
Jag har också överlevt ett jour-pass sedan sist. Jag har alltid gillat att jobba natt men med två små hemma är det bra mycket slitsammare. Uppstigning kvart i sex för att ha en dag med full rulle innan det klockan tre var dags för vaktavbyte, denna gång i form av svärföräldrarna. Därefter snabbt som tusan göra sig i ordning och ta sig till jobbet med instämpling klockan fyra.
På jobbet var det naturligtvis också full rulle. Jobb non stop till halv ett på natten. Där emellan endast en kort lunch-paus, då rast inte ingår i passet. Då är man ganska mör. Faktiskt. Skönt dock att vi efter halv ett slapp bli väckta för mer jobb.

Sambon hade inte haft det så lätt han heller då Lilleman vänligt men bestämt propsat på uppstigning kvart i fem!
Barnen har varit på dagis till tre idag. Så jag har fått vilat en stund på dagen idag. Men vill heller inte sova ens mycket och vända på dygnet då nästa jobbpass är dagtid. Inte förren på torsdag i och för sig men i morgon är vi lediga hela familjen och då går det ändå inte och ligga och dra sig.
Förutom att vila har jag även hunnit ringa viktiga telefonsamtal så som till hantverkare som skall fixa med vårat hus och beställt tid hos frissan för mig och Storasyster. Mycket viktigt! Sen fick jag dammtorkat och tvättat golven i köket och tvättstugan. Skönt! Hängt en maskin med tvätt som jag inte hann hänga upp igår innan jag åkte har jag också fått gjort.
Nu kallar sängen. Jag är trött.

en kannibal till son

Publicerad 2013-09-07 13:55:39 i Personligt,

I går, si sådär vid middags-lagnings-tid var jag desperat nog att muta barnen med choklad för att de skulle hålla sig lugna tills maten blev klar. Dyrt misstag skulle det visa sig. När jag snäll och hjälpsam skulle stoppa in en bit i Lillemans mun var jag inte tillräckligt snabb att ta bort en fingret vars grepp chokladen befann sig i. Dom små käftarna, ivriga efter sin godbit, slogs igen med en kraft och frenesi som skulle gjort vilken hajmamma som helst mycket stolt.
Där satt jag som i ett skruvstäd och skrek av smärta medan de där sylvassa gaddarna trängde sig djupare ner i köttet. Troligtvis i tron om att det var en väldigt generös chokladbit som skulle bitas av. Antingen det eller så är min son kannibal. När jag tillslut fick bänt upp käkarna på vilden hade blodvite uppstått.
Note to self mata Lilleman som en häst, det vill säga med kupad hand.

Idag ser fingret aningens inflammerat ut och är väldigt ömt. Fortsättning följer alltså. Kan se journalanteckningen framför mig. Avliden till följd av blodförgiftning från hungrig son.



here we go again

Publicerad 2013-09-06 08:53:53 i Personligt,

Sista dagen på första "riktiga" förskoleveckan är här och vi....


...VABar! Tadaa!
Förkylningstider, bring it on! Vi är beredda!

Dagar som rullar på

Publicerad 2013-09-05 10:23:37 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,

Nu har vi kommit in i vardagen igen. Eller kommit in i den är väl en sannig med modifikation. Vi försöker väl snarare hålla jämna steg med den. Jobbet kallar och dagislämningar går sådär; Lilleman gråter men Storasyster håller gott mod. Bättre är det vid hämtning när båda två kommer som stora glädjesolar och springer en till mötes.
Jag har nu gått ner till 75% och har fått turen att gå korta dagar så även om det är tidiga mornar - lämning 06:40 kan jag hämta redan vid 15. Eftersom jag även jobbar helger, kvällar och nätter är det inte heller alla dagar de behöver gå till förskolan alls eller åtminstonde få en lugn förmiddag hemma. Jag tror det blir bra. Dessutom är även sambon ledig på onsdagar så jag har försökt lägga mig ledig på onsdagar jag med för att vi skall kunna få mer familjetid tillsammans. Han jobbar ju så långa dagar annars. Är hemma 20.00 på måndagar och 18:00 resterande dagar i arbetsveckan. Det ställer i och för sig till det lite när jag jobbar kväll och natt då han inte hinner hem innan dagis stänger. Men då är det tur att vi har våra föräldrar nära som kan ställa upp.
 
I går var således en ledig dag. Sambon hade lite ont i halsen så jag bestämde träff med några andra mammor på fantastiska Emaus lantgård för en dag bland djur och natur. Allt medans sambon kunde vara hemma i lugn och ro. Även jag har haft ont i halsen i flera dagar men det tar vi ingen notis om *tar på sig gnällhatten* .
 
Vi åkte hemmifrån vid nio och lekte, klappade djur, red, grillade korv och fikade. När vi kom hem fem timmar senare hade barnen inte fått nog utan ville leka mera. Vi gick till lekplatsen för att sedan hamna hemma hos grannfamiljen, som även dom var med på Emaus tidigare på dagen. Där tiggde Storasyster till sig mellis och vi blev kvar till fem innan vi masade oss hemmåt. Efter lite middag så var dagen slut. Hej och hå!
Tycker det är så mycket lättare att ta med barnen någonstans när man är själv än att vara hemma när Sambon inte känner sig bra eller om han inte är hemma.
 
Åtta timmar hemma i lugn och ro är vad jag kallar en drömdag! Sambon gjorde det rätta och vilade och höll på med sitt tips. Vad jag skulle gjort? Förmodligen en välbehövlig städning av huset, vikt den enorma tvätthögen, röjt i trädgården, handlat då kylsåpet ekar tomt eller åkt till återvinningen med allt skräp vi samlat på oss. Något utav det skulle jag tro.
 
 

i morgon börjar allvaret

Publicerad 2013-09-01 22:14:57 i Personligt,

Nu är Sambons föräldraledighet slut och i morgon skall barnen gå på förskolan på riktigt. Inskolningen gick på en vecka så gångna veckan har de gått 15 timmar (uppdelat på tre dagar). Medan Sambon har sugit ut allt ur den sista veckan innan jobb. Även jag har haft turen att ha en bra vecka med bara två arbetsdagar. Resten jobbade jag in över semesterperioden i somras.

Är ganska nervös för hur morgonens morgonbestyr skall tacklas. Det är en ganska segdragen process i vanliga fall, det här med morgonbestyr i vårt hus. Uppstigning är det för mig halv sex i alla fall så får vi se om tidsplanen håller.

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela