Ja vad kan det annat bli när man har en trotsig 3-åring som har matvägrat från den dagen hon var 1 vecka gammal och en bebis som vill ha mat precis just NU! Skynda hit med skeden!
Att ha en sambo som går fram och tillbaka som en osalig ande och hämtar det ena och andra under måltiden eller spelar på sin jefla telefon och sedan lämnar bordet så fort han är färdig trots att resten av familjen inte är det gör ju inte saken bättre.
Det är i alla fall något lättare nu när minstingen kan sitta med vi bordet och smaka vanlig mat än när han skulle ha tutte var och varannan timme! Gud, jag trodde jag skulle gå åt. Vad jag önskade att jag kunde klona mig då!
Då:
Dags att börja lunchen men lilleman är hungrig (igen) får mata honom först. Sen laga lunch, jaha då har stora tjejens energi tagit slut, är trött och grinig! Som grädde på moset blir lilleman supertrött och vill sova precis när jag som bäst jag rör i grytorna. Fram med selen och i med ungen och stå och guppa honom till söms på magen medan jag gör maten klar. Han somnar äntligen, ner i säng med honom och sen börjar övertalningsförsöken med att få den stora tjejen att äta lite. Efter förhandling slutar det i alla fall, till mammas förtret i soffan med lite tecknat som distraktion. Då kanske det går att peta i henne lite mat men det är inte alltid hon sitter still i alla fall utan det skall promeneras eller hoppas i soffan mellan tuggorna.
Naturligtvis vill vi ju att hon skall sitta vid köksbordet och äta själv - vi vet att hon kan för på dagis går det alldeles utmärkt även om hon inte är någon storätare och även där inte alltid får i sig någon större lunch. Men vi har gett efter för att hon skall få i sig något över huvud taget.
Nu:
Det går faktiskt ganska bra nu, i alla fall när jag, lilleman och storasyster äter. Hon är gärna med och hjälper till att mata och lära lillebror att man sitter still i köket när man äter. Och hon äter oftast själv, får ibland ladda gaffeln/skeden.
Men det krävdes en uppvisning av hur omöjligt det är att sitta vid tv och äta med lillebror.
3-åringen skulle promt se på något när hon skulle äta. Jag hade väldigt lite tålamod och energi den dagen så visst, vi gör ett försök men går det inte så flyttar vi till köket. Ok? Detta går hon med på. Så. Lilleman placeras i resestolen med eget bord på, jag på armstödet på soffan och storasyster i soffan brevid mig. Hon skulle matas, naturligtvis - och jag är dum och gör det för jag vill att hon ska få lite mat i magen, orkar inte med en grinig unge idag. Lilleman skall matas. Jag skall matas vilket inte blir av, har händerna fulla så att säga. Givetvis blir det mega-söligt. Jag tappar tålamodet och stänger av tv:n, säger att detta verkligen inte går och flyttar ut all mar i köket. 3-åringens liv rasar samman men efter lite grin kommer hon ut till oss och äter. Hallelulja. Jag får fortfarande mata henne men hon sitter och äter där man ska i alla fall!
Sen när pappa är hemma så skall det springas fram och tillbaka och "skall bara". Pust!
Kids see - Kids do, önskar att detta skall fasta i skallen på honom, men han har v e r k l i g e n myror i brallan!
Hur har ni det med barn och mat? Har ni några tips?
