åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

pik eller påminnelse?

Publicerad 2013-08-30 07:48:22 i Personligt,

Just nu pågår en succesiv utrensnings process av min garderob. Får jag på mig något som inte längre passar eller känns fel åker de direkt i skänka-bort-säcken eller soporna.
Nu har turen fallit på den här juvelen.



Dom passar inte längre.
Jag väljer att ta det som en underbar påminnelse om att min kropp burit två fantastiska barn och därmed ändrat storlek och form, hellre än en spefull pik om att det har blivit lite för mycket smaskiga onyttigheter sen de var på sist.
Dom åker i vart fall direkt i soporna. Fy för bövelen för trosor som åker in i rumpan hela tiden!

hallå! kan någon vara så snäll och RYCKA AV MIG MITT BEN TACK!!!!

Publicerad 2013-08-30 00:18:41 i Personligt,

Ja, det här blir säkert en rolig natt.
Jag har "Lilleman-jour" och han sover mycket oroligt, precis som vanligt den senaste tiden.
Storasyster sover också oroligt, precis som den senaste tiden. Skillnaden mellan mina och Sambons nätter är att han aldrig tar Storasyster - i rädsla eller protest för att hon skall bli sur och arg när han kommer. Om hon är mammig när det kommer till att trösta (eller för det mesta för en delen)? Ett rungande JA på den frågan.
Så jag får springa emellan båda barnen. Nästa gång hon ropar tar jag med henne in till våra sängar. Det får bära eller brista att de väcker varandra.
Till detta kan vi lägga till en mycket oskön värk i hela höger ben. Måste vara en nerv som kommit i kläm. Kändes precis såhär vid min första förlossning, fast i andra benet och mycket värre.
Under hela slutskedet var det det enda jag kunde tänka på. Jag önskade på allvar att någon skulle komma och slita av mig hela benet och kasta det så långt det bara gick. Då tog den smärtan bort smärtan ifrån förlossningen i alla fall. Inget ont som inte har något gott med sig.
Men just i natt hjälper det just mot ingenting förutom att skapa sömnbrist.

omvänd ordning

Publicerad 2013-08-28 22:47:03 i Personligt,

Trots att det bara är onsdag har vi haft lite söndagsfeeling här hemma.
En skön dag helt enkelt.
Förmiddagen spenderades med att sambon tvättade en bil. Jag fixade middag och lunch, tvättade och städade. Barnen bakade "kakor" efter eget recept - mycket söl alltså. Storasyster lekte ridning och Lilleman "diskade". Dessa lekar kan lekas i oändlighet enligt mina barn.
Eftermiddagen spenderades utomhus. Jag tvättade lite fasad och rensade lite ogräs medans hästleken fortsatte utomhus i någon älv-muterad form. Lilleman, han gick mest omkring och mysslade. Det tröttnade han snart på så vi gjorde mellis och tog med till lekplatsen i stället.

Dagen avslutades med en riktig söndagsmiddag. Älgstek som fått puttra i 4 timmar så att köttet blivit så mört att det faller isär.



Hur gott som helst. Till efterrätt hade barnen gjort äpplepaj av nyplockade äpplen från trädgården. Mmmm!
Mormor och morfar kom på besök lagom till pajätandet och gjorde oss sällskap tills det var läggdags.

En skön dag helt enkelt.

Badrumsbryderier

Publicerad 2013-08-24 16:46:53 i Familj, Personligt,

Ja, för ett tag sen skrev jag ju såhär och sedan såhär.
Nu har vi det bra och vi har återupptagit våra renoveringsplaner. Först ut är badrummet.
Det finns ju en hel del att bestämma när man skall totalrenovera och göra om. Så mycket kan vi vara överens om.
Jag tog hem lite kataloger så att vi i lugn och ro kan kika lite vad som finns. För att strosa runt i affärer med två personer av den mindre storleken i släptåg är liksom inte så givande. Om man skall försöka bestämma sig för något, vill säga.
Så här sitter vi nu.
 
 
Med kataloger upp över öronen. Och detta är endast från två olika badrumsaffärer.
Hur vi nu skall kunna enas, min sambo och jag. Det vet i gudarna. Vi har väldigt olika smak och var och en vet precis vad den vill ha.
Önska oss lycka till!
 
 

3:e dagens inskolning och en dag som gått i ett

Publicerad 2013-08-22 21:55:31 i Personligt,

Igår var jag ledig och det var min tur att skola in barnen. Efter 45 minuter var det dags att säga hej då och gå till fikarummet. Det gick inte alls bra. Lilleman tog ingen större notis till att börja med. Inte förren Storasyster började gråta för full hals när jag sa hejdå till henne. Då började Lilleman också. Men det var bara att säga hejdå, försäkra att jag kommer och hämtar sedan och gå. När jag kom tillbaka efter en timme hade det gått jättebra, de hade varit ledsna i några minuter och sen var det bra. Skönt.
När vi kom hem hade Sambon vilat och satt på diskmaskinen. Bra jobbat på nästan 3 timmar. På eftermiddagen skickade jag iväg honom att handla medan jag och Storasyster bakade regnbågs muffins. Sen fick han klippa gräset. Jag och barnen åkte till biblioteket och ett stall för att se på hästar.


I dag var också min lediga dag. (Jag ska allt jobba i helgen, så oroa er inte, haha)
Sambon körde barnen till förskolan för 4:e dagens inskolning. Så fort dom åkt körde jag igång att greja här hemma. 1 TIMME senare av projekt 'rätt sak på sin plats', hade jag fortfarande lite kvar att röja. Förstår ni vilken röra det var här hemma. Under den tiden hann Sambon både åka till dagis, vara kvar i 45 minuter, åka hem och sätta sig vid datorn.
Idag var barnen kvar över lunch och det hade gått bra även om dom inte ätit så mycket.
Vi hann med ganska mycket under tiden vilket är skönt.
Jag hann som sagt röja i huset, damma två rum, tvätta golvet i tre. Tvätta två tvättar och hänga upp dom. Skaka mattor och röja disk. Och göra i ording picknick till eftermiddagen.
Sambon hann dammsuga och slappa framför datorn.
Sen var det dags för mig att hämta barnen på förskolan. Jag hade egentligen tänkt att åka på utflykt till Emaus direkt efter dagis men eftersom dom ätit så dåligt åkte vi hem och åt en snabb lunch först. Sen kunde äntligen jag och barnen fara till det efterlängtade Emaus med alla djur och en härlig lekpark.

Vi klappade kaniner, såg getter och höns som strövade fritt. En gris, några ankor och bäst av allt - massa hästar. I väntan på ridningen, som var höjdpunkten för Storasyster. Kollade vi in alla djuren, lekte i parken och fikade.
Storasyster älskar verkligen hästar och att rida. Där får man rida gratis vissa tider på dagen. Det är tjejer som leder hästarna en liten slinga och det brukar alltid vara kö till ridningen. Idag var det lagom med barn och Storasyster hann rida massor utav varv till hennes stora lycka. Till en början gick jag bredvid med Lilleman på armen men efter några varv behövde vi inte gå med utan Lilleman kunde få gunga i stället. Mycket roligare än att hänga på mammas höft, tyckte han.
Efter att ridningen var slut fikade vi lite till och lekte i lekparken. Nästan 4 härliga timmar var vi ute innan det var dags att åka hem.








När vi kom hem hade sambon sovit, tränat, gjort köttfärssås att ha i frysen och förberett kvällens pizzabak.

En mycket härlig dag med lyckad inskolning, produktivt hemma-jobb och Emaus besök.
Nu är jag helt slut och i morgon väntar jobb.

inskolning och jobbförvirring

Publicerad 2013-08-20 17:32:00 i Lilleman, Personligt, Storasyster,

Igår var det start för inskolning på förskolan. Lilleman för första gången och Storasyster efter ett långt sommarlov.
Jag har hela tiden trott att det skulle gå hur bra som helst för Lilleman att börja dagis för att han varit med när vi lämnat och hämtat Storasyster och då alltid velat stanna kvar och leka med dom stora barnen. Men ett par veckor före start blev han väldigt mammig och pappig och ville inte bli bortlämnad. Bra timing där!
Storasyster visste jag att det skulle bli jobbigt för, hon är en riktig hemma-tjej och dessutom väldigt mammig just nu. Därför var det så himla bra att hon kunde hänga med på Lillebrors inskolningståg.
Jag har peppat Storasyster inför starten att hon får följa med och lära Lilleman hur det går till på dagis så hon var faktiskt peppad.
 
Lite besviken över att jag inte skulle kunna vara med första dagen, det är ju så spännnade att se hur de reagerar och att få träffa de nya barnen med föräldrar, körde jag till jobbet på morgonen. När jag kommer upp på avdelningen, ombytt och klar upptäcker jag att jag faktiskt inte började förren 11:30. Arg och irriterad på mig själv för att jag inte kollat almanackan körde jag de 20 minutrarna hem för att mötas av en morgonmysande familj i soffan. Men nu kunde jag ju faktiskt vara med på första inskolningsdagen. Inget ont som inte har något gott med sig.
 
När vi hela familjen anländer till förskolan är Storasyster super-peppad och ropar till Lilleman "Nu ska du få börja på dagis, tjohoo!". Då bryter den lille stackaren ihop. Han började stört-grina och gick och satte sig i ett hörn utanför grinden. Stackarn. Väl inne gick det allt bra. De var båda väldigt blyga och släppte oss inte en meter. Bra att vi kunde vara med både min sambo och jag. När de stora barnen skulle gå ut gick jag med Storasyster och Sambon stannade kvar med Lilleman inne för att lära känna de andra nya små. Det var hela 5 stycken 1-åringar som började samtidigt och förskolan provar i år ett nytt koncept - att skola in dem tillsammans, som en grupp i gruppen.
 
Efter inskolningen var det snabbt hem med en illtjutande Storasyster som inte alls tyckte att det var bra att jag skulle iväg och jobba. Denna gången blev jag sen till jobbet. Typiskt.

gräsänka och lantliv

Publicerad 2013-08-20 08:53:58 i Lilleman, Personligt, Storasyster,

I fredags susade pappan i familjen till annan ort för att bo på hotell och träffa gamla vänner.
Resten av familjen våldgästade mormor och morfar för att leva lantliv över helgen. Mycket skönt. Det var från början inte tänkt att bli hela helgen, eftersom mormor och morfar inte var hemma på lördagen, men Storasyster ville gärna sova här flera nätter och jag är inte den som är den.
Lantlivet har verkligen gjort susen för oss. Barnen känns mer harmoniska och de har sovit mycket bättre. Hela nätter båda två, även om det varit uppstigning vid 6. Men man kan ju inte få allt. Dessutom har Lilleman sovit rekordlångt på dagen. 3,5 timmar. Här är det ju inga grannar eller andra ljud som stör.
 
Ser fridfullt ut, eller hur!
 
På söndagen hade jag planerat att ta ett härligt bad i bubbelbadkaret innan vi åkte hem. För att vara säker på att få bada i fred, eftersom båda mina barn älskar att bada, tänkte jag bada dom på förmiddagen. Lilleman hoppade glatt i men Storasyster vägrade. Hon skulle minsann inte bada idag. Däremot när jag skulle hoppa i, då var det väldigt roligt att bada. Med ett barn plaskandes och stojandes i badet och ett banknades på dörren utanför blev det allt annat än lungt och avkopplande. Rena blev vi i alla fall, allihopa.
 
 
När vi åkte hem tog jag med mig en bit av mina barndomsskogar.
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kom alla mina kycklingar! Vilken färg?

Publicerad 2013-08-17 18:33:18 i Personligt,

Bloglovin blå!
 
Har märkt att det droppat in flera nya läsare. Hjärtligt välkomna!
Vill passa på att tipsa er som inte är med i Bloglovin om just detta suveräna verktyg.
Där kan man samla sina favoritbloggar, bland annat lilla mig..., och på så sätt enkelt få till sig när ett nytt inlägg skrivs. Bra mycket sidigare än att söka upp varje blogg för sig för att se om det hänt något sedan sist.
Fungerar inte länkarna går det bra att klicka på den "lilla" bloglovin-knappen till höger. För dig som redan har ett bloglovin-konto vill säga. 
 
Så lägg till mig på din favvolista ;)

på ett ut

Publicerad 2013-08-16 21:02:32 i Personligt,

Om det ena barnen vägrar äta spagetti och det andra vägrar äta köttfärssås. Då gör det väl det. Går på ett ut alltså.


Det är bebistallriken till trots Storasyster som endast ätit spagetti.

helvetesnätter, feber och röda utslag

Publicerad 2013-08-13 22:06:23 i Personligt,

Idag har jag varit så trött, så trött.
Jag hade Lilleman-jour i natt och han är inne i en period av två hörntänder som skall värka fram, en utvecklingsfas och en "snälla-lämna-mig-inte-fas" (vilket för övrigt är väldigt praktiskt när han skall börja skolas in på dagis nästa vecka...). Så vi sov ingenting, Lilleman och jag fram till halv fyra då Sambon kom och avlöste mig så jag skulle kunna få sova några timmar innan klockan ringde vid sex för uppstigning till jobb.
Sambon hade natten dess för innan och då sov dom ingenting alls.
Hoppas innerligt att i alla fall de där nedrans tänderna, som är de sista innan tre-års-tänderna kommer, kan klämma sig fram snarast.

Uppe på detta fick Lilleman feber nu i kväll och en massa röda utslag på bålen. Han har haft små röda blemmor som vandrat runt på kroppen en längre tid men aldrig så här mycket. Bara det nu inte är vattenkoppor eller något han inte tål. Vi får hålla koll och se vad det utvecklar sig till.

Nu stålsätter jag mig för ännu en natt med Lilleman. Sen är det Sambons tur i två nätter.
Nu är jag i alla fall ledig resten av veckan, alltid något.

and so we meet again

Publicerad 2013-08-13 09:59:45 i Personligt,



(Ja, jag vet att det är samma bild som när jag gick på semester. Och ja, egentligen var första dagen på jobbet igår. Men vem har vid att fota och blogga om sånt när man sladdar in sen och stressad på morgonen)?

I går var alltså semestern slut för denna sommaren.
Storasyster, som jag sov hos, vaknade före min väckarklocka och jag försökte in i det längsta få henne att somna om genom att ligga kvar och låtsas som ingenting.
Vilket så klart misslyckades.
Tillslut var jag sen och fick förklara att idag skall mamma jobba så jag måste stå upp. Gråt och förtvivlan följde och jag blev ännu senare...

cirkus i stan

Publicerad 2013-08-12 22:33:15 i Personligt,

Ikväll har jag och Storasyster varit på cirkus Brazil Jack tillsammans med morfar.
Mest uppskattat var nog att själv få vara cirkusprinsessa och rida ett varv i manegen på en liten ponny.
Det och att äta popcorn ur en strut.



skolstartsluft

Publicerad 2013-08-08 21:57:37 i Personligt,

Nu har det blivit lite kyligare i luften och det känns verkligen att sommaren drar mot sitt slut. Det är skolstartsluft!
Mycket skönt tycker jag - den bär med sig löften om en ny tid.

Jag älskar alla årstider - var och en har sin charm (och sina jävligheter) men på sommaren är det så skönt att bara kunna gå ut utan att behöva klä på sig och barnen massa kläder.
Fast det får inte bli för varmt och det är uruselt om den regnar bort. Och det kan bli en enda stor besvikelse om det inte blir som man tänkt. För visst är det så att man alltid tänker att till sommaren ska vi göra det och det och det....
Och sen blir inte hälften gjort. Denna sommaren hade vi verkligen inga planer, förutom att ta det som det kommer. Mycket skönt för nu har vi inget att vara besvikna över för att det inte blev av.

Sambon hade gärna önskat sig fler dagar på stranden dock. Fast han blivit lika besviken varje gång vi varit där över att vi har två barn med och han inte kunnat bada och ligga och sola som han velat.... När ska han lära sig att livet är annorlunda med barn tro?

Jag och Storasyster är inte särskilt förtjusta i att bada och sola på stranden. Hon tycker mest att det blir långtråkigt efter en stunds grävande, snäckplockande, krabbfiskande, badande och läsande i skuggan.
Jag tycker inte om det för att jag inte gillar att klä av mig. Har ända sedan tonåren tyckt att det varit jobbigt att åka till stranden och klä av sig halvnaken som den naturligaste saken i världen. Nu åker jag gärna dit med barnen för deras skull men är helst påklädd tills baddräkten får krånglas på när någon av den mindre storleken i familjen skall bada.
Jag känner mig alltid så vulgär på något vis i bikini, kan ha att göra med de enorma tuttarna som hänger och slänger. Fast jag gillar å andra sidan inte heller att visa benen. Kanske för att jag är lika hårig som en apa och att det är ett helt företag att få ansat den nedre kroppshalvan. Och tid finnes sällan till detta. Sen ser jag ändå ut som en finnig tonåring på de övre halvorna av låren när jag rakat "bikinilinjen" som sträcker sig just ända ner på halva låren.




Nä, nästa år får det bli burkini.

hoohoo! nu är jag tillbaks

Publicerad 2013-08-07 22:22:57 i Personligt,

Först och främst vill jag tacka alla er som så troget kikar in här, de dåliga uppdateringarna till trots. Tacka er för att ni på så sätt visar att det är någon som undrar vad vi har för oss.
Jag har funderat mycket det senaste över bloggens framtid. Hur den skall fortgå om den över huvudtaget skall göra det. Det har liksom inte känts lockande att skriva om det vardagliga, som trots allt fortsätter mitt upp i alla större bekymmer.
Jag har nu bestämt mig för att fortsätta skriva här om stort som smått, precis som förut.
Jag skapade denna bloggen för att jag behövde ett andningshål, en blåsventil, där jag kunde skriva av mig när det var som jobbigast. Men också för att det är så härligt att dela med sig av allt roligt vi får vara med om med våra barn.

Så nu fortsätter vi framåt. Och jag har en hel del att skriva i kapp!

så här är det...

Publicerad 2013-08-01 22:48:58 i Personligt,

Tack för att ni kikar in här trots den stora tystnaden från min sida. Det värmer att ni undrar hur det går.

Dagarna som gått sedan sist har ägnats åt en massa grubbel, en del gråt och lite gräl.
Jag har insett att jag till viss del känt mig förtryckt och instängd i vår relation. Dels för att min sambo är en himla stark person med ett häftigt humör och en stark drift att konfrontera. Jag däremot är inte särskilt stark i mig själv, är ganska osäker och rättar mig efter hur andra vill att jag skall vara. Jag har oerhört svårt för att bli arg, jag kan bli trött och irriterad men aldrig arg. Och jag är usel på att konfrontera eller bli konfronterad då jag har svårt för att argumentera och blir då i stället ledsen och stänger ner.

I och med att jag insett detta har jag varit tvungen att välja. Att dra mig ur förhållandet eller stanna och kräva min plats.
Jag har bestämt mig för att stanna. Det kommer bli svårt att ändra mig så att jag klarar av att sträcka på mig. Att kräva min plats och värdera mig högre än jag tidigare gjort.
Jag hoppas i och med det att sambon skall bli mer aktiv här i hemmet och ta mer ansvar och initiativ att delta i det arbete som krävs för att hålla vår vardag flytande ( jag kommer så klart att aktivt knuffa honom i den riktningen så gott jag kan).
Det kommer inte att bli lätt eller gå smärtfritt men vi skall kämpa. Tillsammans.

Under tiden har ju så klart vardagen rullat på i en rasande fart.
Vi har spenderat dagar vid havet, hälsat på våra föräldrar, varit på Nordens Ark, haft lata dagar här hemma med lekparkshäng och trädgårdslek och mycket mer.

Med "det nya livet" har det gått lite si och så.
Igår till exempel tog sambon barnen med sig till farmor och farfar så jag kunde få handla och göra några ärenden i lugn och ro.
Idag har jag med barnens hjälp (<--- stjälp?) städat badrummen och lagat mat medans sambon har varit som klistrad vid datorn för att helt plötsligt (naturligtvis just som barnen börjat tröttna på att leka städande prins och prinsessa) sticka och träna.
Ny dag i morgon med nya utmaningar. Då ska vi ha goda grannar över för lite grillkalas. Vilket är lika med mycket fix.

Tack för ert stöd. Speciellt signaturen E.

Kram

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela