åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

symöte, andnöd och akutbesök

Publicerad 2013-10-09 21:32:00 i Lilleman, Personligt, Storasyster,

I går kväll var jag på "symöte". En nystartad tradition med några tjejkompisar att träffas en gång i månaden för lite härligt snack och god mat. Dessutom är en utav oss nybliven 2 barns-mamma vilket naturligtvis medför en massa bebisgos. Ni hör ju, kan inte bli bättre!
Gårdagens möte fick dock ett abrupt slut för min del då sambon efter ett par timmar ringde ringde och sa att Lilleman inte kunde andas. Panik! Tur i oturen var vi bara några gator bort och jag var hemma på ett par minuter. När jag kom innanför dörren var allt lugnt. Lilleman var rosslig och hade något ansträngd andning. Efter lite mamma gos och en stund i dörrspringan kunde jag lägga ner honom i sin säng och han somnade. Lilleman har varit förkyld ett par veckor och nu har det letat sig med i luftvägarna. Det var likadant förra hösten men då behövde vi aldrig ge honom något för det utan det var snabbt över.
På natten sov Lilleman oroligt och han fick feber. Jag var uppe en halvtimme med honom mitt i natten för att han inte fick luft och kvart över fem var det tydligen uppstigning. Idag åkte vi akut till våran barnläkare och kom där ifrån med recept på inhalatorer för förkylningsastma. Stackars liten, han är riktigt risig!
Och inte var det särskilt roligt att andas i den däringa masken...Nu på kvällen har även Storasyster tacklat av och börjat ge sig för halsont och magont. Giv mig styrka!

sjuka och kalasförberedelser

Publicerad 2013-09-17 13:39:00 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,

Just nu laddar vi för 4-års kalas hela helgen lång. Och vi laddar med...en sjuk Lilleman! Nu är han i alla fall på bättringsvägen så det ska nog gå vägen. I år är första gången som Storasyster bjudit kompisar som hon skaffat själv genom förskolan. Där ibland är det ett par barn vars föräldrar jag inte träffat. Än har jag inte inte hört i från alla om dom kommer eller inte. Det gör mig jättenervös! Tänk om de barn som min lilla flicka vill skall komma på sitt kalas inte vill komma. Tänk om dom inte vill vara kompisar med henne. Fy, hemska tanke. Hjärtat skrynklar sig!Hoppas, hoppas vi hör något snart!

Dagar som rullar på

Publicerad 2013-09-05 10:23:37 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,

Nu har vi kommit in i vardagen igen. Eller kommit in i den är väl en sannig med modifikation. Vi försöker väl snarare hålla jämna steg med den. Jobbet kallar och dagislämningar går sådär; Lilleman gråter men Storasyster håller gott mod. Bättre är det vid hämtning när båda två kommer som stora glädjesolar och springer en till mötes.
Jag har nu gått ner till 75% och har fått turen att gå korta dagar så även om det är tidiga mornar - lämning 06:40 kan jag hämta redan vid 15. Eftersom jag även jobbar helger, kvällar och nätter är det inte heller alla dagar de behöver gå till förskolan alls eller åtminstonde få en lugn förmiddag hemma. Jag tror det blir bra. Dessutom är även sambon ledig på onsdagar så jag har försökt lägga mig ledig på onsdagar jag med för att vi skall kunna få mer familjetid tillsammans. Han jobbar ju så långa dagar annars. Är hemma 20.00 på måndagar och 18:00 resterande dagar i arbetsveckan. Det ställer i och för sig till det lite när jag jobbar kväll och natt då han inte hinner hem innan dagis stänger. Men då är det tur att vi har våra föräldrar nära som kan ställa upp.
 
I går var således en ledig dag. Sambon hade lite ont i halsen så jag bestämde träff med några andra mammor på fantastiska Emaus lantgård för en dag bland djur och natur. Allt medans sambon kunde vara hemma i lugn och ro. Även jag har haft ont i halsen i flera dagar men det tar vi ingen notis om *tar på sig gnällhatten* .
 
Vi åkte hemmifrån vid nio och lekte, klappade djur, red, grillade korv och fikade. När vi kom hem fem timmar senare hade barnen inte fått nog utan ville leka mera. Vi gick till lekplatsen för att sedan hamna hemma hos grannfamiljen, som även dom var med på Emaus tidigare på dagen. Där tiggde Storasyster till sig mellis och vi blev kvar till fem innan vi masade oss hemmåt. Efter lite middag så var dagen slut. Hej och hå!
Tycker det är så mycket lättare att ta med barnen någonstans när man är själv än att vara hemma när Sambon inte känner sig bra eller om han inte är hemma.
 
Åtta timmar hemma i lugn och ro är vad jag kallar en drömdag! Sambon gjorde det rätta och vilade och höll på med sitt tips. Vad jag skulle gjort? Förmodligen en välbehövlig städning av huset, vikt den enorma tvätthögen, röjt i trädgården, handlat då kylsåpet ekar tomt eller åkt till återvinningen med allt skräp vi samlat på oss. Något utav det skulle jag tro.
 
 

inskolning och jobbförvirring

Publicerad 2013-08-20 17:32:00 i Lilleman, Personligt, Storasyster,

Igår var det start för inskolning på förskolan. Lilleman för första gången och Storasyster efter ett långt sommarlov.
Jag har hela tiden trott att det skulle gå hur bra som helst för Lilleman att börja dagis för att han varit med när vi lämnat och hämtat Storasyster och då alltid velat stanna kvar och leka med dom stora barnen. Men ett par veckor före start blev han väldigt mammig och pappig och ville inte bli bortlämnad. Bra timing där!
Storasyster visste jag att det skulle bli jobbigt för, hon är en riktig hemma-tjej och dessutom väldigt mammig just nu. Därför var det så himla bra att hon kunde hänga med på Lillebrors inskolningståg.
Jag har peppat Storasyster inför starten att hon får följa med och lära Lilleman hur det går till på dagis så hon var faktiskt peppad.
 
Lite besviken över att jag inte skulle kunna vara med första dagen, det är ju så spännnade att se hur de reagerar och att få träffa de nya barnen med föräldrar, körde jag till jobbet på morgonen. När jag kommer upp på avdelningen, ombytt och klar upptäcker jag att jag faktiskt inte började förren 11:30. Arg och irriterad på mig själv för att jag inte kollat almanackan körde jag de 20 minutrarna hem för att mötas av en morgonmysande familj i soffan. Men nu kunde jag ju faktiskt vara med på första inskolningsdagen. Inget ont som inte har något gott med sig.
 
När vi hela familjen anländer till förskolan är Storasyster super-peppad och ropar till Lilleman "Nu ska du få börja på dagis, tjohoo!". Då bryter den lille stackaren ihop. Han började stört-grina och gick och satte sig i ett hörn utanför grinden. Stackarn. Väl inne gick det allt bra. De var båda väldigt blyga och släppte oss inte en meter. Bra att vi kunde vara med både min sambo och jag. När de stora barnen skulle gå ut gick jag med Storasyster och Sambon stannade kvar med Lilleman inne för att lära känna de andra nya små. Det var hela 5 stycken 1-åringar som började samtidigt och förskolan provar i år ett nytt koncept - att skola in dem tillsammans, som en grupp i gruppen.
 
Efter inskolningen var det snabbt hem med en illtjutande Storasyster som inte alls tyckte att det var bra att jag skulle iväg och jobba. Denna gången blev jag sen till jobbet. Typiskt.

gräsänka och lantliv

Publicerad 2013-08-20 08:53:58 i Lilleman, Personligt, Storasyster,

I fredags susade pappan i familjen till annan ort för att bo på hotell och träffa gamla vänner.
Resten av familjen våldgästade mormor och morfar för att leva lantliv över helgen. Mycket skönt. Det var från början inte tänkt att bli hela helgen, eftersom mormor och morfar inte var hemma på lördagen, men Storasyster ville gärna sova här flera nätter och jag är inte den som är den.
Lantlivet har verkligen gjort susen för oss. Barnen känns mer harmoniska och de har sovit mycket bättre. Hela nätter båda två, även om det varit uppstigning vid 6. Men man kan ju inte få allt. Dessutom har Lilleman sovit rekordlångt på dagen. 3,5 timmar. Här är det ju inga grannar eller andra ljud som stör.
 
Ser fridfullt ut, eller hur!
 
På söndagen hade jag planerat att ta ett härligt bad i bubbelbadkaret innan vi åkte hem. För att vara säker på att få bada i fred, eftersom båda mina barn älskar att bada, tänkte jag bada dom på förmiddagen. Lilleman hoppade glatt i men Storasyster vägrade. Hon skulle minsann inte bada idag. Däremot när jag skulle hoppa i, då var det väldigt roligt att bada. Med ett barn plaskandes och stojandes i badet och ett banknades på dörren utanför blev det allt annat än lungt och avkopplande. Rena blev vi i alla fall, allihopa.
 
 
När vi åkte hem tog jag med mig en bit av mina barndomsskogar.
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

äntligen svalka

Publicerad 2013-07-24 14:00:00 i Lilleman, Personligt,

Efter snart två veckor med stekande sol är det faktiskt skönt med ett uppfriskande sommarregn. I alla fall för våran Lilleman. Han är idag pigg som en lärka och äter och är hur glad som helst. Inget mer kräk sedan igår kväll. Än har det inte gått 48 timmar men jag tror inte på magsjuka ändå. Dessutom har han (jag vet inte om jag törs skriva det) sovit prick hela natten. Vaknade först vi sju i morse. Hurra för en hel natts sömn!
Vårat vattenräkningskonto tycker också om lite regn...

sjukstuga, strand och poolbad

Publicerad 2013-07-23 23:15:00 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,

Idag bar det iväg till stranden för barnen och mig. Sambon har nämligen bokstavligen barrikaderat sig i sovrummet hela dagen. Han har fått feber och är förkyld (alltså dödssjuk). Så för att inte varken jag eller barnen skulle bli galna här hemma packade vi lunch och fika och en massa annat gott och gav oss iväg med en fullproppad bagage. Vagnen och strandmadrass, leksaker, badkläder och flytgrejer fick följa med. Ska man hålla sig borta ett tag får man packa där efter, haha!
Vi hade underbar dag på stranden med idel gott humör och lyckades hålla oss borta i nästan fem timmar innan det var dags att göra en storstilad sorti i form av en trött och gallskrikande 4-åring. Hon fick nämligen inte som hon ville - att åka själv i vagnen och låta Lilleman gå till bilen som stod parkerad en bra bit ifrån stranden.
På hemvägen hämtade vi ut våran nya barnpool som Storasyster valt ut och beställt på nätet som present då hon nu kunnat somna själv alla tio gångerna.
Badandet fortsatte alltså hemma i trädgården. Skönt att äntligen kunna svalka av sig lite hemma igen. Våran förra pool fick kasseras i början av sommaren.
Strax innan läggdags kräks Lilleman lite grann men han var inte alls påverkad i övrigt. En stund efter att jag lagt honom gnäller han lite så jag går in för att titta till honom. Jag hittar honom liggandes i sägen fullkomligt nerkräkt och sängen likaså. Stackarn! Bara det nu inte är magsjuka! Men jag hoppas det är värmen. Han har jätteont utav den. Äter nästan ingenting, sover dåligt, är gnällig och får värmeutslag. Nu idag åt han jättemycket till middag så jag hoppas det bara var för att magen inte var van vid så mycket på en gång. För magsjuka vill vi inte ha!
Nu sover han i alla fall gott och det har inte hänt något mer.

strosa i Smögen

Publicerad 2013-07-03 22:30:00 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,

Idag var min lediga dag. Förmiddagen fick bli en tråkig städdag då jag fortsatte att dammtorka huset, började i förra veckan... Jag blir aldrig färdig. Blev det inte idag heller. Speciellt inte nu när jag jobbar. Jag hinner ju ingenting. Sambon varken tvättar eller städar nu heller, trots att han är hemma varje dag. Han tycker nämligen att det är en dålig idé att byta sysslor bara för att man byter vem som är hemmaförälder. Suck!
I alla fall. När vi åt lunch fick jag ett infall att åka till Smögen för att äta efterrätt. Barnen skrek ett rungande JAAA! Eller i alla fall Storasyster, Lilleman såg glad ut och ropade DEN! det enda ord han säger nu för tiden. Storasyster fick snabbt i sig maten och sprang iväg för att klä på sig skorna. Där satt hon medans jag plockade bort maten och jag och sambon bytte till lite mer representabla kläder.
Efter en halvtimmes bilkörning med två sovande barn var vi framme på Smögen. Där strosade vi runt lite bland husen och på byggan. Kollade in butikerna, folken, båtarna och brännmaneterna. Sen blev vi hungriga och åt på restaurang. Storasyster älskar att äta på restaurang. Även om hon kanske inte platsar på någon finare sådan med sitt bordsskick. Att stå på bänken med ena foten på ryggstödet och äta genom att spetsa maten med grillpinne är väl inte att rekommendera på någon michelin-krog - eller hur nu det stavas... haha!
Efter maten blev det glass. Jag köpte en bedrövligt dålig mjukglass i en kiosk. Smakade bara frusen mjölk. Den åkte i soporna faktiskt. Som tur var fick jag överta Storasysters kulglass då hon inte tyckte den var god och hon fick köpa en vanlig isglass istället. Glassen åt vi i en liten park med en fontän. Mycket roligt att få plaska och kasta lite grus så att det pluppar tyckte Lilleman. I en sekund släppte jag honom med blicken. Och javisst. Han ertappades med ena foten i fontänen när jag fick se honom igen. Typiskt! Men lika glad var han för det. Där efter bestämde sig Storasyster för att gå balansgång på kanten. Givetvis tappar hon balansen och sätter ner ena foten i vattnet hon med. Nu åker vi hem ropade hon. Ja, det var nog lagom i alla fall.
Resten av dagen spenderade vi med lek hos grannen. En mycket bra ledig dag!

fredagsmys och smygande i gotteskåpet

Publicerad 2013-06-28 22:15:00 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,

Så, då var denna veckans fredagsmys över i det här huset. Bästa på länge faktiskt. Alla mina tre barn kom i säng tidigt för en gångs skull och jag fick lite lugn och ro för mig själv. Ja, nu har jag ju inte genomgått en über-snabb graviditet här och fått ett barn till utan med mitt tredje barn syftar jag naturligtvis på min sambo - som i många fall är som mitt tredje barn. I alla fall. Lilleman och Sambon nattade varandra och somnade vid en kvart över sju. Båda var mycket trötta efter de senaste dagarnas bravader. Jag nattade Storasyster - i vanlig ordning. När hon somnat och jag kunde smyga ut var klockan tjugo i åtta. Halleluja! En hel kväll för mig själv! Efter att jag röjt undan i huset tog jag mig en go dusch. Mycket välbehövligt efter en arbetsdag. Där efter var det fritt fram för mys. En stor kopp te och en macka med ost och rödlök - nya favvo pålägget - fick börja kvällen. Sen lite kex och ost för att slutligen avslutas med att tyst, tyst smyga mig upp i godis-skåpet och tassa längst bort i huset för att höras så lite som möjligt när jag hällde upp en liten skål med chips. Till bara mig! Min stora last, näst intill choklad med nötter. Mmmm!
När klockan blev tjugo i tio var det slut på friden och jag väcktes ur min utopi av Lilleman som kallade. Det är min natt i natt. Lite klapp och vaggning senare insåg jag att det kanske är lika bra att jag försöker få lite sömn. Sambon har nämligen låtit Lilleman få ovanan att äta välling minst två gånger under natten och dessutom är det mera tänder på gång.
 
En synnerligen trevlig helg önskar jag er! God natt och sov gott!

När olyckan är framme

Publicerad 2013-06-28 16:04:00 i Familj, Lilleman, Personligt,

I onsdags var den tyvärr det hos oss.

Sambon och Lilleman var på lekplatsen medan jag och Storasyster var och handlade. När vi kommer hem möttes vi av en skärrad pappa.

Lilleman hade ramlat ned från klätterställningen, ca 1,3 meter. Han hade tappat balansen, satt sig ner och ramlat baklänges ner för kanten, slagit en volt i klätternätet och landat på mage i sanden. Han fick givetvis ont och grät men var hela tiden vid medvetande och gråten gick förhållandevis snabbt över enligt sambon, han är tålig våran lille kille. Eftersom det snart var Lillemans normala sovtid blev han trött och sambon hade lagt honom i vagnen så han somnat. Där sov han i två timmar, precis som vanligt. När han vaknade var han glad och pigg men ville inte stödja på höger ben. Han gnällde lite varje gång vi försökte sätta ner honom och bara lyfte på benet. Efter ett tag kunde han gå några steg men föll sedan plötsligt ihop när benet vek sig och balansen fanns inte heller riktigt där. I övrigt var han hur pigg och glad som helst. Vi pratade med sjukvårdsupplysningen som sa att vi skulle avvakta och observera lite till. Men det blev verkligen inte bättre så efter någon timme ringde vi igen och de skickade oss till akuten.

 

Väl där hade vi tur för det var väldigt lugnt och allt gick snabbt. En läkare undersökte, klämde och kände och observerade lek och gång. Lilleman sa inte ett ljud förutom att skratta och flörta. Läkaren kunde inte provocera fram någon smärta och hittade inget neurologiskt men eftersom Lilleman inte kunde stå ville han röntga underbenet. Jag vet ju att man inte skall röntga barn i onödan och det kändes inte helt bra att göra det, men det kändes inte heller bra att avböja då det fanns en liten misstanke (<--- tänk om han ändå har en fraktur och vi inte hjälper honom, hemska tanke). Enligt läkaren så kan små barn få en fraktur som ligger där den ska och alltså inte gör så ont – ”toddlers frakture” så vi gjorde en röntgen i alla fall. Skönt nog var det ingen fraktur men läkaren sa att om han fortfarande inte kunde gå efter ett dygn skulle vi återkomma. Lättade åkte vi hem fast känslan av att något var fel bet sig fast.

Redan på kvällen var det något bättre men då började Lilleman ta sig för foten när han blev nerställd på golvet. Jaha tänkte vi, då kanske det är något i foten…

På natten sov han gott. Men det gjorde inte sambon, han hade en sån otrolig ångest över vad som hänt och var livrädd för att det skulle hända något i sömnen och de få gångerna han somnade drömde han mardrömmar. Det förstår jag för fy vad hemskt det är när barnen gör sig illa och man själv är den som är med och inte har kunnat förhindra – smått som stort.

Jag kunde slappna av lite bättre då det inte var min tur att ta Lilleman på natten.

 

Morgonen därpå var det mycket bättre med Lillemans ben, han gick - om än lite haltande men balansen hade han återfunnit. De enda gångerna Lilleman ojade sig och blev ledsen var när han råkade sätta i foten och benet för hårt i golvet.

Senare på torsdag kväll var han som vanligt igen och vi kunde pusta ut.

 

Lilleman hade änglavakt och klarade sig med att bli lite blåslagen, kanske en sträckning i muskel eller så. Men det hade kunna gå mycket mycket värre.

Fast nu har jag dåligt samvete över att vi röntgade honom lite i onödan. Fast tänk ändå om vi inte gjort det och det var något som var fel. DÅ hade det varit värre!

 

Jag har alltid sett mig själv som den som inte är sjåpig och inte söker sjukvård i första taget. Men med barnen har jag blivit mer rädd måste jag erkänna. Det är ju så svårt att veta vad som är riktigt och inte med barn. Fast lika hypokondrisk som min sambo när det gäller barnen har jag inte blivit än.

 

det här med att jobba jour och ha småbarn

Publicerad 2013-06-23 22:28:00 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,

Det är ingen höjdare. I alla fall inte om barnen är hemma dagen då man går av jouren.
Natten mellan midsommarafton -fredag, och midsommardagen -lördag, hade jag alltså jour. Det innebär på mitt jobb att börja 16.00 och sluta 07.00 morgonen där på. Mellan 00.00 och 07.00 har vi rätt att lägga oss i ett jourrum och sova (försöka i alla fall, inte alltid så lätt när man bara väntar på att bli väckt för mera jobb) tills vi behövs och då ringer telefonen.
Kvällen var rätt så lugn fram till elva - då rullade jobben in och vi jobbade non stop till tre. Vid tre gick vi och la oss för att sedan bli väckta klockan sex igen. Sen var det jobb tills vi blev avlösta klockan sju. Från jobbet var det direkt hem till en vaken familj och en Storasyster som är vansinnigt mammig för tillfället. Så jag fick vackert hålla mig vaken fram till två-tiden då jag på nåder fick vila på soffan medan hon såg på film och Lilleman sov middag. En halvtimme i runda slängar fick jag ligga där, inte ostört dock då Storasyster var vänlig nog att kolla till mig då och då.
Sambon var inte heller till så mycket avlastning då han också var trött, barnen hade lagt sig sent då de sovit en eftermiddags slummer och på natten hade Lilleman varit orolig (mera tänder på gång). Så han tycke lite att nu var jag hemma och nu var det min tur att ta hand om barnen. Dessutom får han knappt vara i närheten av Storasyster så fort jag är hemma. Den här mammigheten är helt vansinnig och vi hoppas vid gud att den snart klingar av annars får det bli hårdträning på det.
Oturligt nog var barnen pigga på lördagkvällen med och vi fick dom inte till att somna förren vid nio, halv tio. Då var det omedelbart god natt och tack för mig kan jag säga.
Till saken hör också att jag vackert fick stiga upp klockan sju dagen då jag gick på jouren och hade heller ingen tid att vila mig på med alla midsommaraktiviteter. 3 timmars lätt slummer på 38 timmar gjorde att jag var lätt illamående och hade osköna trötthets-svettningar på lördag eftermiddag.
Idag har jag bara varit lätt irriterad så i morgon kanske jag är återställd, då är det ett hektiskt dagpass som väntar. Hej hopp! Rätt in i hetluften!

Ja här händer det inte mycket...

Publicerad 2013-06-11 22:49:00 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,

Sen jag började jobba har liksom blogg-lusten försvunnit lite. Men det är roligt att se att det ändå är några som troget kikar in. Tack :) Jag får väl se om lusten kommer tillbaka så småning om, till dess - håll ut!
 
Kan ju i alla fall berätta lite kort att Sambon tycker det är jobbigare än väntat att vara hemma (inte oväntat från min sida mig, haha). Kan även bero på att båda barnen har någon slags kris just nu. Lilleman har tand-kris och är ständigt grinig och klängig. Han har även blivit en rikig pappa-gris och mamma duger inte till särskilt mycket, om ens något. Storasyster är mammigare än någonsin. Hon och pappan har gått i klinch ett antal gånger om diverse mer eller mindre stora saker. Mycket trots och stora protester på grund av förändringen har kommit ur den lilla kroppen och sambon är tyvärr dålig på att hantera tjej-känslor. Lern by doing helt enkelt.
 
I morse blev Storasyster så otroligt förtvivlad att jag hunnit åka till jobbet innan hon vaknade och att hon då inte hunnit säga godmorgon att de fick ringa till mig. Tyvärr kunde jag inte svara då utan fick ringa upp senare och då hade hon lugnat sig men ville ändå prata och då blev hon ledsen igen. Då var det jobbigt kan jag säga, jag fick kämpa med tårarna jag med. Tillslut kom vi i alla fall överrens om att det var och att säga godmorgon på telefon och sedan kramas ordentligt när jag kom hem.
När jag kom hem på eftermiddagen var jag dock inte så mycket att ha. Pappa var det som gällde även för Storasyster en bra stund innan det blev som vanligt igen. Lilleman den lilla pappa-grisen började stortjuta så fort jag skulle ta över så pappa kunde vara med Storasyster. Det fick bli till att muta med diskning. Det älskar han! Haha
 
För övrigt har jag sparkat mitt lata arsle ur soffan i kväll och tagit en powerwalk med grann-mammorna. Hoppas det kan bli en vana. Men jag lovar inget.

våran minisemester på Astrid Lindgrens värld

Publicerad 2013-06-08 22:50:00 i Familj, Lilleman, Storasyster,

Idag är det en vecka sedan vi gav oss iväg tvärs över landet till Astrid Lindgrens värld. En resa som tar lite drygt fyra timmar. Utan barn och alla stopp det innebär vill säga.
Storasyster har en tendens att bli åksjuk. Inte lika illa som jag var när jag var liten vilket är skönt men tillräckligt för att det ska bli jobbigt att åka längre sträckor. Lilleman tycker det är oerhört tråkigt att sitta fast och stilla. Inga vidare reskamrater att ha.
Vi satsade på att åka efter frukost och att det fick ta den tid det tog.
Efter frukost, lite sista packning, en sprucken läpp och ett sargat knä (krock mellan syskon) kom vi äntligen iväg vid nio-tiden. Efter 40 minuter var det dags för första stoppet. Det här bådade ju gott... Lite luftning och lek och några äggmackor senare fortsatte vi... för att köra vilse i Göteborg. Det börjar ju bra det här... När vi tagit oss igenom felkörningen tog vi oss lite kexchoklad i bilen för att lugna nerverna. Tur att jag satt fram och slapp se kladdeländet där bak. "Det är väldigt praktiskt med snuttar" mumlade Lilleman i baksätet efter avslutad mumsning. Tror jag det, för vid nästa stopp var han så ren och fin. Det kan man inte säga om snutten.
Vid halv ett var det hög tid för lunch. I Bollebygd. Små bitar av bilåkning i taget var det. Efter det kunde vi köra på lite då barnen somnade. I någon timme, sen började Storasyster klaga därbak. Vi kämpade på med några små stopp in emellan. Kissepaus för pappa. 100 meter senare var Storasyster kissig.... Justering av bilbälte som klämde på magen och så vidare. Ett glass-stopp fick det bli också innan vi var framme. När vi närmade oss hotellet var det dags för en sista felkörning. Såklart körde jag fel 100 meter innan hotellet i en sista rondell. Ganska lätt avklarat dock efter lite kartläsning. När vi var framme vid hotellet var klockan halv fem så det var installering på rummet i väntan på kvällsbuffén som gällde.
 
På natten var det ett fruktansvärt åskoväder. Men vi hade tur för dagen därpå var det perfekt väder att gå i parken på. Mulet och lagom varmt. Bara några regndroppar precis innan vi skulle gå hem.
På Astrid Lindgrens värld träffade vi Pippi och Prussiluskan, Kling och Klang, Madicken och Lisabeth och Karlsson på taket.
Vi åkte på försäsong så det var lagom mycket folk men alla karaktärerna var inte där och föreställningarna hade inte startat. Men det var ändå att föredra tycker jag för att slippa knö med för mycket folk. Det blev en härlig dag blandat med de obligatoriska utbrotten från Storasyster. Ett för att hon råkade få en droppe vatten på byxorna när ett annat barn hoppade i en pöl och ett för att... tja, vem vet - bara för att helt enkelt. Lilleman gjorde inte så mycket väsen av sig och sov bort en hel del.
Hemresan gick mycket smidigare. Barnen somnade innan vi hunnit ut ur Vimmerby och sov i en timme. Medans vi körde fel...igen... Sen vaknade Storasyster och mådde illa trots åkbanden mot åksjuka. Bara till att stanna bilen och lufta oss. Efter det gjorde jag en otroligt smidig manöver och klättrade över en av bilstolarna och knödde ner mig i mitten där bak. Nu kunde vi leka oss igenom bilresan hela vägen till Falköping för att där käka kvällsmat på McDonalds. Därifrån var det bara en dryg timme hem och barnen fick klara sig själva där bak. Lilleman somnade ganska snart och Storasyster gjorde det samma så småning om. Hem gick resan på runt fem timmar, lite bättre än ca åtta dit.
 
Summa summarum en härlig mini semester med små barn och allt vad det innebär.

Sveriges nationaldag

Publicerad 2013-06-06 23:13:00 i Familj, Lilleman,

Hos oss blev det en alldeles vanlig helgdag. Vi var på tok för trötta för att hitta på något speciellt för att fira denna dag. Lilleman föder nämligen tänder så det står härliga till. Han tar dom i sjok. Just nu är två av fem pågående ute, däribland hörnisarna uppe. Ni kan ju tänka er vad här är livat...Vi har dock ätit älggryta hos mormor och morfar. Älg är väl inget dumt sätt att fira Sverige?

nypåstigna

Publicerad 2013-05-30 09:54:00 i Lilleman, Personligt, Storasyster,

Igår tog vi tåget, Storasyster, Lilleman och jag, för att hälsa på pappa på jobbet. Barnen har aldrig åkt tåg och för min del var det väldigt längesedan så det var mycket spännande tyckte vi. Lilleman sov sig igenom halva resan, mycket behändigt och Storasyster var lite spänd till en början och ville hålla handen men sen släppte det. Själv var jag mäkta imponerad av hissen i vagnen vilket gjorde det väldigt smidigt att ha med barnvagnen.
Vi hade en mycket härlig dag och allt flöt på utan hysteriska utbrott och bråk. Ser man på, dom kan ju - mina barn... haha! Synd bara att det regnade annars men vad gör väl det när det finns roliga saker att göra inomhus. Som till exempel att snurra in sig i gardinerna på pappas jobb.
En något nervös förstagångspassagerare.
Tåghiss. Mycket bra.

små, små stunder av lycka och "bestraffnings"metoder

Publicerad 2013-05-23 23:26:00 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,

Som när barnen gosar, kramar varandra och gör allt för att den andre skall skratta.
Eller som när... ...barnen stänger in sig på Storasysters rum och leker TILLSAMMANS en lång stund utan missöden i form av en stekpade i huvudet eller ett bett på armen. Leka matlagning/kokka är det bästa Lilleman vet och Storasyster har lärt honom allt han kan av kokkonstens ädla värld.
Eller som när Storasyster kommer med en egenhändigt plockad bukett (trädgårdsblommorna har återigen fått stå till tjänst. Men vad gör väl det i en moders hjärta.) och ger till mamma i för tidig morsdags-present.
Dom små stunderna av lycka får man ta till vara på när dagen i övrigt kantas av tjuvnyp, slag, knuffade, bitande och skrikande.
Storasyster knuffas för att det är roligt. Lilleman slåss för det tror han är rolig. Lilleman bits för att han blir exalterad. Storasyster brottar ner Lilleman och sätter sig på honom. Man blir ju galen för mindre.
Idag fick Storasyster sitta i sitt rum en liten stund tills hon kände sig snäll igen. Ett tag hade vi en kudde på tråkigaste stället i huset där den som gjort något riktigt dumt fick sitta. Det fungerade sådär så vi övergav det. Nu kör vi först tillsägelse, sen varning (dessa två hade vi förstås förut med), till sist rummet en stund. Är inte helt nöjd med det heller då jag vill att det egna rummet skall vara en plats där man har roligt, kan få vara för sig själv av egen vilja och en plats för vila. Så klart blir vi sams efter tiden på rummet och pratar om vad som hänt och varför det blev som det blev. 
Och hur ska man göra med Lilleman. Han har ju börjat ta efter Storasyster att slåss för han tror att det är skoj och att det är så man gör. Nu får han en tillsägelse, fungerar inte det tar jag honom där ifrån och ger honom något annat att göra än att puckla på Storasyster, han är ju fortfarande lite liten för att bli satt att tänka över det han gjort.
Hur gör ni? För jag utgår från att ni också har barn som är gör saker de absolut inte får.

tandläkare och vaccinationer

Publicerad 2013-05-22 23:09:00 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,

Ja, dagen har varit fyllt av idel roligheter. På förmiddagen var jag hos tandläkaren. Eller tandhygienisten rättare sagt. Alltid lika kul att ligga och gapa i 45 minuter och sen betala 600 kronor för det... Fast idag var det "gratis" för mig. Har en tandförsäkring via folktandvården så det dras en liten peng varje månad och tack vare mina fina tänder betalar jag lägsta premien. Gött!
På eftermiddagen bar det av till vårdcentralen för att vaccinera oss mot TBE. Vi bor i ett högriskområde så äntligen fick vi masat oss iväg och startat detta. Alla utom Lilleman, han är fortfarande för liten, tog spruta. Storasyster var riktigt duktig trots att det sved rejält.
Nu hoppas jag på en gnuttta sömn för förra natten bjöd då inte på särskit mycket av den varan. Lilleman odlar tänder och i natt var det tydligen riktigt jobbigt. (Trots att jag såg att han varit här inne och skrytit om att det minsann inte är så jobbigt att föda tänder nu för tiden, hihi)!
Även Storasyster hade en orolig natt.
Men nu, friska och starka tag... God natt!

välkommen hem

Publicerad 2013-05-04 22:54:00 i Lilleman, Personligt,

För några månader sedan, tror jag (har fruktansvärt dåligt tidsperspektiv nu för tiden, allt bara flyter ihop och jag är sjukt dålig på att föra dagbok), fick Lilleman flytta till "eget" rum för att han grät så mycket på nätterna att han väckte alla i familjen, till och med Storasyster som annars kan sova igenom vad som helst. I brist på rum och eftersom vi inte ville ha honom för nära storasyster fick det bli tvättstugan. Jag vet, det låter hemskt! Men faktiskt har det fungerat väldigt bra för alla parter. Lilleman fick en bättre sömn, vaknar nu i regel bara någon gång mellan fyra och fem och kan sedan somna om efter välling. Sedan vaknar han strax före sex och då är det morgon. Tycker han i alla fall. Men nu var det dags för Lilleman att flytta in till oss igen. Att ha hans säng i tvättstugan, även om han sover bra där, är ganska meckigt. Vi bor i ett enplanshus och tvättstugan ligger vid köket. Det innebär att vi inte kan greja så mycket där för att inte väcka honom. När vi fick in sängen hos oss igen kändes det faktiskt som om han kommit hem. Det värmer i mammahjärtat att höra hans snusningar tätt intill igen.

tur man har tvättmaskin som Storasyster sa..

Publicerad 2013-04-26 10:47:00 i Lilleman, Personligt,

Jag tog på mig en ren tröja förut, när det fortfarande var tänkt att vi skulle gå och träffa folk. Nu tänkte jag att det kanske är lika bra att byta den medans den är ren. Annars sölas den bara ner när vi ska äta. Sen kom Lilleman och gav mig en såndär gosig kram...
... med sedvanligt efterföljande snor-avtorkning.
Jag behåller den på då...

trodde jag ja...

Publicerad 2013-04-26 10:18:00 i Lilleman, Personligt, Storasyster,

Men så roligt skulle vi tydligen inte ha. Storasyster tokvägrade och blev helt galen när det närmade sig. Förhoppningsvis är det bara fredagströtthet för båda är riktigt gnälliga och griniga. Så istället för lite mysig lek och fika blev det hemmatråk! En ligger i soffan och ser på tv, en lagar lunch (tidigt, jag vet men här äts lunchen runt elva när de är såhär griniga) och en diskar/badar/tvättar golvet i bästa Pippi stil...

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela