inskolning och jobbförvirring
Igår var det start för inskolning på förskolan. Lilleman för första gången och Storasyster efter ett långt sommarlov.
Jag har hela tiden trott att det skulle gå hur bra som helst för Lilleman att börja dagis för att han varit med när vi lämnat och hämtat Storasyster och då alltid velat stanna kvar och leka med dom stora barnen. Men ett par veckor före start blev han väldigt mammig och pappig och ville inte bli bortlämnad. Bra timing där!
Storasyster visste jag att det skulle bli jobbigt för, hon är en riktig hemma-tjej och dessutom väldigt mammig just nu. Därför var det så himla bra att hon kunde hänga med på Lillebrors inskolningståg.
Jag har peppat Storasyster inför starten att hon får följa med och lära Lilleman hur det går till på dagis så hon var faktiskt peppad.
Lite besviken över att jag inte skulle kunna vara med första dagen, det är ju så spännnade att se hur de reagerar och att få träffa de nya barnen med föräldrar, körde jag till jobbet på morgonen. När jag kommer upp på avdelningen, ombytt och klar upptäcker jag att jag faktiskt inte började förren 11:30. Arg och irriterad på mig själv för att jag inte kollat almanackan körde jag de 20 minutrarna hem för att mötas av en morgonmysande familj i soffan. Men nu kunde jag ju faktiskt vara med på första inskolningsdagen. Inget ont som inte har något gott med sig.
När vi hela familjen anländer till förskolan är Storasyster super-peppad och ropar till Lilleman "Nu ska du få börja på dagis, tjohoo!". Då bryter den lille stackaren ihop. Han började stört-grina och gick och satte sig i ett hörn utanför grinden. Stackarn. Väl inne gick det allt bra. De var båda väldigt blyga och släppte oss inte en meter. Bra att vi kunde vara med både min sambo och jag. När de stora barnen skulle gå ut gick jag med Storasyster och Sambon stannade kvar med Lilleman inne för att lära känna de andra nya små. Det var hela 5 stycken 1-åringar som började samtidigt och förskolan provar i år ett nytt koncept - att skola in dem tillsammans, som en grupp i gruppen.
Efter inskolningen var det snabbt hem med en illtjutande Storasyster som inte alls tyckte att det var bra att jag skulle iväg och jobba. Denna gången blev jag sen till jobbet. Typiskt.
