åskmoln och rosa ludd

Det finns dagar som är helt underbara, allt flyter bara på och barnen är på gott humör och inga tjyvnyp förekommer. Sen finns det de dagar som ingentig fungerar. Som i dag till exempel.

 

Jag var ensam hemma, då sambon börjat jobba igen efter semestern, med en bebis som inte alls var på humör, bara gråter och är missnöjd och skall bäras - antingen är det sjukdom på g (Jippie :S ) eller så är det kanske tänder - lägg därtill en otroligt trotsig 3-åring som sovit dåligt i natt. Grinade inte den ena eller den andra så gjorde de det båda två samtidgt...

Då är det tur att jag själv just denna dagen begåvats med mycket energi och tålamod annars hade jag rullat ihop mig till en liten boll och önskat mig LÅNGT bort!

 

Hu! Denna dagen - ett liv som Farbor Melker sa!

 

 

Våran tjej har i början av sommaren fått börja vara ute själv kortare stunder, bara vi ser henne genom fönstret. Självklart tittar vi till henne och pratar med henne då och då under tiden och det fungerar så bra. 

Det är så härligt att se hennes nyfunna frihet. 

Ibland slår det mig. Att jag faktiskt är mamma. Det kan låta konstigt men ibland känns det faktiskt overkligt. Att jag har två underbara barn, som visserligen driver mig till vansinne ibland men dom är MINA och dom är mina änglar! Det är en så häftig känsla. Tänk att dessa två har en sån tillit till mig, precis som jag hade och har till min mamma när jag var liten och som jag för den delen fortfarande har. 

Jag hoppas verkligen att mina barn skall känna att de alltid kan komma till mig, vad det än är, när det än är i resten av våra liv. 

 

Äntligen har jag  fått kompletterat mitt namn-halsband från Amanda Egilson. Nu har jag bägge barnen med födelsedatum runt min hals. Nu känner jag mig hel! (Alltihop är gåvor från min underbara sambo till lika barnens far).

Funderar på att komplettera med lite hängande pärlor.

 

(Har suddat bort namnen i photoshop)

 

 

 

Att få handla något nu förtiden känns som ett hopplöst företag. I alla fall om man skall ha med sig hela familjen.

Det var dags att skaffa lite nya möbler då vi gjort om lite hemma.

Till att börja med har jag och min sambo inte riktigt samma syn på det här med att gå i affärer. Han tycker det skall gå snabbt och effektivt, ta första bästa. Ungefär; spring igenom och ta det du tycker verkar bra på vägen. Jag å andra sidan vill gärna känna och klämma lite och titta runt och jämföra innan jag bestämmer mig. Han tycker även att all planering i förväg som till exempel inköpslista till veckohandlingen eller vad för nya möbler vi verkligen behöver nu när vi gjort om hemma är fullkomligt bortkastad tid. Jag däremot vill planera ordentligt så att man verkligen kommer hem med det man behöver så man slipper komplettera. Jag tycker även att det är lämpligt att mäta utrymmet man skall möblera ordentligt först så man vet vad som får plats.

Så, jag gör i alla fall mina listor som uppenbarligen driver honom till vansinne.

Väl i affären är han så stressande att jag ändå glömmer hälften för jag inte hinner tänka och läsa ordentligt  vad som står på min lista. Så vi kommer hem med något halvdant i alla fall. Lyckas i alla fall ibland få honom att tänka till med hjälp av mina mätningar och listor angående en utav möblerna. (Ha, där ser du, hade jag inte mätt hade vi kommit hem med en byrå som varit alldeles för stor och inte passat tänker jag triumferande. Undrar om han kommer ihåg det till nästa gång jag sitter med en lista..?)

Sen är det ju barnen. Med en matvägrare är det inte alltid så lätt när man skall ta matpaus i handlandet. Ingenting passar och att sitta ner är inte att tänka på. Suck! Bebisen skriker så det ekar i hela varuhuset och bajsar och äter hela tiden (vilket stressar min redan forcerade man ännu mer, ”vi blir ju aldrig färdiga”). Jag blir mer och mer stressad vilket inte precis har någon lugnande effekt på bebisen. Så när vi nästan är färdiga, ja då kissar den stora igenom blöjan och det är bara att hitta en toalett och fixa till det.

Väl i bilen är jag alldeles genomsvett och helt tom i skallen. Skönt att vara på väg hem igen. Nu är det bara att hålla tummarna att denna bilresa blir lugn och stillsam utan gråt och tandagnisslan!

 

 

 

 

Nu är den här, den härliga sommaren. Idag blev det strand-mys med sambons kusiner och barnens sysslingar. Vi hittade en härlig liten badvik här på västkusten, där vi fick vara alldeles själva. Det var alldeles vindstilla och vattnet kav lugnt. Lite moln men det var bara skönt annars hade det blivit för varmt för barnen. Det blev mycket bad och krabbfiske med efterföljande krabbrace och så fika så klart!

 

 

 Lilleman hade det gott i skuggan. 

Det här med egentid är något som skattas högt bland småbarnsföräldrar. Har man svårt att få till det får man ta till de knep man kan som vill exempel vara snabb med att erbjuda sig att åka och handla i affären. Att det kan vara så skönt att få leta bland kyldisken och grönsakerna i mataffären! Eller som jag gjorde idag. Jag o min sambo - barnens pappa, hade sammanstrålat på ett ställe till lunch med var sitt barn o var sin bil. När vi sedan skulle åka hem satte vi båda barnen i den bästa bilen sen var jag snabb med att deklarera mig som förare till den barnfria bilen. På med bra musik högt i stereon och skråla med för full hals när jag rattade hemåt. Härligt!

Jaha, då ligger jag här efter en av nattens amningar och kan inte somna om... Så tröttsamt och irriterande! Är ju egentligen supertrött men huvudet bara surrar av saker som jag skall komma ihåg, behöver göra och olika idéer till de små project jag har. Så vad gör man för att trötta ut sig och få hjärnan att slappna av? Vill inte tända lampan och läsa. Tur man har mobilen att surfa och spela lite på och snart är det väl dax för nästa amning...

Det är konstigt hur man kan förtränga saker och ting, sånt som man helst inte vill tänka på… Som till exempel att ingen lever för evigt!

Jag tänker så ofta att vi borde åka och besöka en vän eller släkting, men idag passar inte riktigt. Och så går dagarna och helt plötsligt är det försent!

Nu har en nära äldre släkting plötsligt lämnat oss utan att vi var förberedda. Han var visserligen gammal men pigg. Jag vet att han har det bra och att han längtat då hans fru och alla vänner runt honom gått bort men det svider i hjärtat av dåligt samvete då vi inte setts tillräckligt ofta för att jag skjutit det till morgondagen.

Så ta vara på livet innan det är försennt!