åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

att lära sig somna själv och namnbyte i parti och minut

Publicerad 2013-07-14 22:21:36 i Personligt,

Vi har haft svåra problem med att lägga våran Storasyster på kvällarna. Alltid. Eller, problem är kanske inte rätt ord. Det har tagit en enorm tid och varit en oerhört invecklad och lång process att få henne att somna. Det har varit kvällsfilm. Sagor, max tre pixiböcker. Egen berättelse. Sång. Killning (utav den där goa mjuka sorten förstås). Och till sist, ligga bredvid tills hon somnat vilket kan variera i tid och antal snurrningar i sängen och hur frekvent man får höra "men jag KAN inte somna mamma!".
Under det senaste året har det även varit så att till 99% bara varit jag som har fått lägga henne. Minsta motståndets lag har alltså gällt.
Nu har vi med gemensam kraft tagit tag i detta.

Jag och sambon bestämde att från och med nu är det en saga/pixi som gäller sen säger vi godnatt och går ut ur rummet. Var annan kväll nattar jag och var annan så gör han det.
Vi förberedde Storasyster en dag i förväg. Ska man införa någon förändring är det bäst att förvarna henne i tid. Vi lade också upp det så att det kändes som om hon fick vara med och bestämma hur vi skulle göra. Haha, lömska föräldrar!

Första kvällen gick det jättebra. Fram till dess att jag skulle gå ut ur rummet. Då kom tårarna. Men har vi bestämt så har vi. Jag förklarade igen att vi är alldeles utanför och dörren får vara öppen så att hon skulle höra oss. Hon slutade gråta men var ändå inte helt nöjd över detta.
När jag gått ut passade jag på att greja ute i hallen så att hon verkligen skulle höra mig. Två gånger ropade hon på mig, en för att jag skulle komma och ge henne ett till gosedjur. En andra gång ropade hon bara för att kolla att jag var där. Sen blev det tyst. 1-0 till team föräldrar!

I hela fem kvällar i rad har det gått som smort. Till i går kväll. Då gick det inte alls... Fast det berodde på att hon sovit lite i bilen idag och därför inte var tillräckligt trött. Så när klockan var tio gav jag upp och gick och lade mig bredvid och vi somnade tillsammans. Jag skulle ändå sova hos henne för att slippa störas av Lilleman på natten.

I kväll var jag lite nervös för att hon inte skulle kunna somna själv igen. Dels på grund av att hon slumrat lite idag med och dels för att hon "slapp" somna själv igår. Men det gick. Även om det tog lite tid så beklagade hon sig inte över det. När jag nu skulle lägga mig tittade jag till henne. Lillsnuttan hade lagt sig i utdragssängen där jag sov i natt på min kudde och med mitt täcke. Mammas tös...!





Storasyster fick hjälpa till att göra en belöningstavla inför den stora utmaningen. Nya klistermärken med Emil fick hon också att sätta ett i en ruta när hon klarat att somna själv. När hon fått tio klistermärken får hon åka till leksaksaffären och välja en sak som belöning.
Att det står Alice på papperet behöver ni inte bry er om. Det var det hon kallade sig just då när vi gjorde tavlan. Hon byter namn säkert tio gånger om dagen. Det gäller att hänga med i svängarna vid namnbyte. För nåde den som säger fel namn alltså!

Kommentarer

Postat av: Yohannas.se - Livet är här och nu!

Publicerad 2013-07-15 23:35:43

Ja det där med sömn alltså... hahaha... det är ett långt äventyr som svänger ofta. Tycker ni verkar ha en grymt bra plan nu, och ibland svänger det av vägen, men sen kommer man på igen! Heja er!!!

Svar: Ja, det ska gudarna veta att det det är :)Tack för heja-rop, det kan behövas :)
2-barns-mamman

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela