åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

on hold

Publicerad 2013-10-05 22:45:00 i Familj, Personligt,

Ja, det är vad den här bloggen är på just nu. Och jag ber om ursäkt för det. Anledningen till att det inte blivit några inlägg den senaste veckan är för att jag helt enkelt är så trött, slutkörd, less och stressad. Det har mest handlat om att hålla näsan ovanför vattenytan det senaste. Jag vet inte ens vart jag skall börja.
Som vanligt är det jag som får hålla ställningarna här hemma. Det ska städas, tvättas, lagas mat, diskas, handlas - ja ni vet, sköta livet helt enkelt. Förutom att så klart ta hand om barnen med vad allt det innebär. Och jobba. Sambon, tja han jobbar, hela fem procent mer än mig. Och sitter framför datorn eller spelar på telefonen. Han dammsuger någon gång i bland. Kanske diskar lite. Men inte så mycket mer. Om jag jobbar när han är ledig åker han med barnen till sina föräldrar. Jag hinner inte med och hemmet förfaller runt omkring oss. Det stressar sönder mig och jag sliter som en idiot utan att någon ser det. Just nu önskar jag mig mest av allt att få vara i fred för att hinna i kapp med allt som måste göras här hemma. Jag kan kanske med god vilja få en kvart här och där då sambon aktiverar barnen så att jag kan få ta undan efter maten eller hänga en tvätt. Sen har han tröttnat och hamnat framför datorn. Igen. Veckan som gått har han dessutom varit sjuk. Viket nu lett till bihåleinflammation. Det är inte roligt och jag tycker synd om honom. Men idag har jag lämnat barnen till farmor och farfar för övernattning (vi har tur som har så underbara föräldrar nära som ställer upp, det är jag evigt tacksam över!) och när jag då kommer hem utan barn på eftermiddagen - då minsann är det en mycket piggare sambo som möter mig. Konstigt hur sjukdomen blir mycket bättre så fort risken för ett eventuellt omhändertagande av barn försvinner. För att plötsligt bli mycket sämre när det är dags för sömn igen. Kan slå vad om att han är mycket sämre igen lagom tills barnen kommer hem. Jag blir så less och trött.

Kommentarer

Postat av: A-mamman

Publicerad 2013-10-23 09:05:02

Det låter inte bra alls! En vanlig fälla för många då familjen och rollerna ofta blir ganska stereotypa och gammeldags när man fått barn. Det enda är nog att kommunicera - tydligt! Säg till att det är din tur att sitta ner efter middagen, eller be sambon att diska, leka med barnen, vika tvätten (om han nu inte ser själv att det behöver göras). Du ska inte trippelarbeta och bli less.

Svar: Tack för din kommentar!Nej, dte är inte bra men det pågår en ständig tyck synd om mig kampanj här hemma så jag har lessnat på att be om hjälp. Jag håller tyst och kör mitt race. Förhoppningsvis kommer det lätta inom den närmaste framtiden då min sambo nu sökt hjälp. Skall försöka skriva ett inlägg om detta snart.
2-barns-mamman

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela