åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

välkommen hem

Publicerad 2013-05-04 22:54:00 i Lilleman, Personligt,

För några månader sedan, tror jag (har fruktansvärt dåligt tidsperspektiv nu för tiden, allt bara flyter ihop och jag är sjukt dålig på att föra dagbok), fick Lilleman flytta till "eget" rum för att han grät så mycket på nätterna att han väckte alla i familjen, till och med Storasyster som annars kan sova igenom vad som helst. I brist på rum och eftersom vi inte ville ha honom för nära storasyster fick det bli tvättstugan. Jag vet, det låter hemskt! Men faktiskt har det fungerat väldigt bra för alla parter. Lilleman fick en bättre sömn, vaknar nu i regel bara någon gång mellan fyra och fem och kan sedan somna om efter välling. Sedan vaknar han strax före sex och då är det morgon. Tycker han i alla fall. Men nu var det dags för Lilleman att flytta in till oss igen. Att ha hans säng i tvättstugan, även om han sover bra där, är ganska meckigt. Vi bor i ett enplanshus och tvättstugan ligger vid köket. Det innebär att vi inte kan greja så mycket där för att inte väcka honom. När vi fick in sängen hos oss igen kändes det faktiskt som om han kommit hem. Det värmer i mammahjärtat att höra hans snusningar tätt intill igen.

Kommentarer

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela