Ja här händer det inte mycket...
Sen jag började jobba har liksom blogg-lusten försvunnit lite. Men det är roligt att se att det ändå är några som troget kikar in. Tack :) Jag får väl se om lusten kommer tillbaka så småning om, till dess - håll ut!
Kan ju i alla fall berätta lite kort att Sambon tycker det är jobbigare än väntat att vara hemma (inte oväntat från min sida mig, haha). Kan även bero på att båda barnen har någon slags kris just nu. Lilleman har tand-kris och är ständigt grinig och klängig. Han har även blivit en rikig pappa-gris och mamma duger inte till särskilt mycket, om ens något. Storasyster är mammigare än någonsin. Hon och pappan har gått i klinch ett antal gånger om diverse mer eller mindre stora saker. Mycket trots och stora protester på grund av förändringen har kommit ur den lilla kroppen och sambon är tyvärr dålig på att hantera tjej-känslor. Lern by doing helt enkelt.
I morse blev Storasyster så otroligt förtvivlad att jag hunnit åka till jobbet innan hon vaknade och att hon då inte hunnit säga godmorgon att de fick ringa till mig. Tyvärr kunde jag inte svara då utan fick ringa upp senare och då hade hon lugnat sig men ville ändå prata och då blev hon ledsen igen. Då var det jobbigt kan jag säga, jag fick kämpa med tårarna jag med. Tillslut kom vi i alla fall överrens om att det var och att säga godmorgon på telefon och sedan kramas ordentligt när jag kom hem.
När jag kom hem på eftermiddagen var jag dock inte så mycket att ha. Pappa var det som gällde även för Storasyster en bra stund innan det blev som vanligt igen. Lilleman den lilla pappa-grisen började stortjuta så fort jag skulle ta över så pappa kunde vara med Storasyster. Det fick bli till att muta med diskning. Det älskar han! Haha
För övrigt har jag sparkat mitt lata arsle ur soffan i kväll och tagit en powerwalk med grann-mammorna. Hoppas det kan bli en vana. Men jag lovar inget.
