åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

mulen

Publicerad 2013-07-25 18:19:47 i Personligt,

Jag känner mig mulen och illa till mods.
Vi har haft ett praktgräl, sambon och jag i vilket han deklarerat att han vill gå isär.
Alltsammans i bilen med båda barnen som vittnen.
Vet inte vart detta slutar...

Kommentarer

Postat av: J

Publicerad 2013-07-25 19:37:32

Usch, andra gången (tror jag)jag ger mig tillkänna, läser, känner igen mig men kommenterar sällan. Fick ont i magen, vi har också varit där, nära nära separation mer än en gång. Och oj så jobbigt det är, inte så mycket för min/våran skull utan mer för barnens. Det ständigt dåliga samvetet gentemot dom. Hoppas det reder upp sig om det är det ni vill, att det var nåt han bara slängde ur sig i brist på verbal färdighet.

Svar: Tack för din kommentar! Det värmer och betyder mycket!. Det är skönt att höra att det är fler som kämpat och de som klarat sig i genom det. Mest jobbigt är det för barnen tycker jag. Jag vill ju inget annat än att ge dom en trygg och ljus barndom. Hatar att gräla inför dom, viker alltid undan om de är i närheten. Men det sista har jag inte kunnat komma undan att gräla inför dom. Man kan bara svälja så mycket.Jag tror nog bara att det var något som flög ur honom i stridens hetta för idag är han go och blid och velat kramas och gosa. Men osäkerheten finns ju där och gnager.
2-barns-mamman

Postat av: E

Publicerad 2013-07-26 00:05:10

Började läsa din blogg för ett litet tag sedan. Läste ganska långt tillbaka. Blev så ledsen långt in i hjärtat för din skull. Du skriver om ert liv på ett sätt som gör att jag tror att du inte förstår att du förtjänar mer och bättre. Du kämpar och kämpar och kämpar. Och får ytterst lite tillbaka. Många av de saker du heskriver, om de uppoffringar du gör och vad du då möts av, är så långt ifrån respektfulla som man kan komma. Jag hoppas så för din och barnens skull att du vågar stå upp och kräva förändring och kärlek! För det är du värd. Och jag känner dig inte ens. Massor med styrkekramar. Och förlåt att jag tar mig friheten att klampa i i ditt liv. Kram igen!

Svar: Tack för din kommentar! Det värmer att du vill skriva till mig. Du är så välkommen hit och skall absolut inte känna att du klampar in :-)Jag vet inte hur det kommer att bli men vi försöker få ihop ett liv. Jag får göra så gott jag kan och har till och från ställt in mig på att jobba på som om jag är ensam, eller för all del har tre barn att ta hand om. För barnens skull. Kärlek är jag inte längre säker på vad det är. Fast visst har vi roligt tillsammans också. Men ibland tröttar jag och då går det i klinsh. Jag kan verkligen inte påstå att jag är Guds bästa barn för visst kan jag också ibland strula till det eller så. Skillnaden är väl att då får jag minsann höra det men är det tvärt om att det är han som missat något då är det ändå mitt fel för att jag inte sagt till eller så är jag en gnällig tjatkärring.
Men det är inte alltid så och visst fixar och grejar han här hemma men det är väldigt snedfördelat med sysslorna och det bara kan han inte se.
Sedan är han helt enkelt en person som sätter sig och sina intressen först och skall alltid ha uppmärksamhet och beröm, jag sätter barnen först och det är något han inte kan förstå. Kanske för att han var ganska "gammal" 35 när vi fick vårat första barn. Hade aldrig umgåtts med barn och förstod helt enkelt hur mycket det förändras ens liv.
Men han har inte haft det lätt heller med en barndom med en pappa som inte gav någon kärlek utan var mer eller mindre elak och hård mot honom men inte hans bror. Dessutom var pappan hård och elak mot deras mamma. Det är än idag en skör tråd att balansera på dem emellan även om vi umgås flitigt. Han håller sin mamma väldigt högt.
Tack för dina styrkekramar dom värmer skall du veta, och får mig även att fundera, och förlåt att jag vräkte ur mig så här till svar.
Kram
2-barns-mamman

Postat av: E

Publicerad 2013-07-27 01:02:38

Hej igen!
Tänk vad jag önskar att du kunde få låna mina glasögon och läsa din kommentar utifrån ett annat perspektiv. Jag respekterar att du tycker att du har del i vissa av era bekymmer. Men din kommentar är delvis ett långt försvarstal å din sambos vägnar. Och det är en stooor varningsklocka. Han har passerat 35 år och har således haft många år på sig att förändra sin situation och sitt beteende. Självklart kan en besvärlig föräldrarelation/barndom vara tyngande. Men det är och förblir hans ok att bära. Nu samlar du ihop allt elände och gör det till din börda att kånka runt på och ansvara för. Varje dag han vaknar är en dag som går att förändra. Ingenting måste någonsin vara för evigt på grund av det förflutna. Jag hoppas innerligt, för barnens skull, att du sträcker på dig och visar att du är värdefull och förtjänar respekt!! Och kan barnens pappa inte ge dig det förtjänar barnen att få leva och se någon annan ge dig det. Att leva tillsammans i en dysfunktionell relation bara "därför att" är endast destruktivt för alla parter. Stå upp för dig själv! Massor med kramar från en 27-årig 3-barnsmamma:)

Svar: Hej!
De senaste dagarna har jag läst och tänkt och läst och tänkt, både dina kommentarer och mina inlägg. Jag inser att det inte är så här jag vill att mina barn skall växa upp och lära sig att en familj skall fungera. Jag skall sträcka på mig och ställa mer krav och få honom att inse hur bra vi alla skulle må av lite förändring. Det kommer inte att bli lätt och jag kommer att fega ur många gånger med rädsla för att rasera familjen. Men med små, små steg hoppas jag att det går.Tack än en gång för att Du klampade in här hos mig ;) Kramar!
2-barns-mamman

Postat av: Anonym

Publicerad 2013-08-01 20:52:21

Oj då. Vet inte vad jag ska säga för att få dej att må bättre men jag önskar av hela mitt hjärta att allt ska lösa sej. Kram!

Svar: Tack ska du ha! Det värmer :)
2-barns-mamman

Postat av: E

Publicerad 2013-08-01 21:15:59

Hur går det för er? Kikar in varje dag e att se om du har orkat skriva någon rad hur ni har det. Jag hoppas att det är en positiv tystnad:) Kram

Postat av: E

Publicerad 2013-08-01 21:16:30

Hur går det för er? Kikar in varje dag e att se om du har orkat skriva någon rad hur ni har det. Jag hoppas att det är en positiv tystnad:) Kram

Svar: Hej!Tack för att du kikar in, det värmer att veta att ni bryr er :)
Det är en positiv tystnad. Vi har nu mera kommit på rätt spår igen. Det känns bra. Och jag har tagit mer plats här hemma.
2-barns-mamman

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela