åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

mini-inskolning för 3-åringen

Publicerad 2013-02-05 13:41:00 i Storasyster,

Igår var det nypremiär på dagis för 3-åringen. Och det gick inget vidare.
Hon har varit där väldigt lite det senaste på grund av sjukdomar så det var väldigt ovant. Hon grät och förhandlade på morgonen för att slippa. Till slut gav hon sig med att jag lovade att stanna en stund.
Väl där var hon väldigt blyg och släppte mig inte och svarade inte på tilltal från kompisar eller fröknar, trots att kompisarna kom springandes när vi kom och ville ha med henne till dockvrån.
När jag och Lilleman sedan skulle gå blev det samma visa igen med gråt och bedjan om att ta henne med hem.
Åh, lilla hjärtat, mammahjärtat brister.
Men vi har fått rådet av en nära vän som är förskolepedagog att ta henne tillbaka till förskolan så snart vi kan. 3-åringen har lång startsträcka när det kommer till sociala sammanhang och vi skulle bara göra henne en otjänst om vi hade henne hemma längre. Vilket var det jag också tyckte, så nu är sambon också övertygad om att detta är det bästa, sjukdomar till trots.
Men faktiskt är det ju så det är att ha små barn. Man blir sjuk. Det är något man bara ska gå genom. Bättre att göra det nu än när barnen börjar skolan sedan.
När jag kom hem ringde jag till förskolan och nu var allt bra.
På eftermiddagen när jag hämtade henne var hon sitt vanliga glada och spralliga jag. Underbart att se.
Dagen hade varit bra och rolig tyckte hon och fröknarna sa det samma. De tyckte absolut att jag gjorde rätt som stannade den där timmen vid lämningen så min lilla tjej kunde få känna sig trygg.

Kommentarer

Postat av: Hanna Karlsson

Publicerad 2013-02-07 21:48:23

Vad jobbigt med tårar vid lämning....

Svar: Jaa, fy! Man känner sig som världens elakaste mamma. Fast jag vet att hon har jättekul där!
2-barns-mamman

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela