åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

med fingrarna i kakburken

Publicerad 2013-02-28 22:32:00 i Lilleman,

3-åringen fick en chokladboll till efterrätt i dag. Hon tog ett bett och glömde sedan av den. Jag hittade den i sin skål på soffbordet och ställde tillfälligtvis upp den på ett lite högre avlastnings bord för att inte Lilleman skulle få tag på den. Sen glömde jag också bort den.
När jag en stund senare kom tillbaka in i rummet hittade jag en liten kille som satt på golvet och fullkomligt tryckte in bakverket i munnen. Han sken som en sol och det var choklad över allt.
Jag trodde verkligen inte att han nådde dit och framförallt såg han mig inte ställa den där. Lilleman har verkligen luktsinne för sötsaker.
Jag ställde det som var kvar av chokladbollen tillbaka på det höga bordet fast längst in, tog pojken och bar iväg honom för avtvättning. Efter uträttat ärende ställde jag ner honom på golvet och glömde bort chokladbollen. Igen.
Jag fortsatte med maten och Lilleman kröp iväg. Sen hör jag 3-åringen gapskratta inne i tv-rummet. Jag kommer ihåg chokladbollen och går in. Jajjamen. Där sitter han igen och mögar in det som var kvar. 3-åringen lovar dyrt och heligt att hon inte hjälp honom på traven... Jag undrar jag.
Jag fick i alla fall det bildbeviset jag glömde ta första gången. Inte lika kladdigt andra gången bara...

Kommentarer

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela