åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

loppis, tidsoptimist och kvantfysik

Publicerad 2013-02-02 22:11:00 i Personligt,

När klockan ringde i morse, en timme innan avfärd, var jag inte särskilt pigg på att stå upp - det var en gråtig natt i natt...
Så jag gjorde ett snabbt överslag på tiden och bestämde mig för att sova lite till och äta frukost i bilen. En halvtimme borde räcka att vaska av sig, klä sig och sminka mig tänkte jag och somnade igen. Bara för att vakna ännu tröttare nästa gång klockan ringde. Så klart.
Man kan nog säga att jag glömt hur snabbt det går att göra sig i ordning när man inte har två barn som springer runt benen alternativt hänger i byxbenen. Inte har barn som behöver hjälp med det ena och andra och inte behöver utfodras. Efter en kvart var jag färdig och hann visst med frukost, skönt!
Jag hade också glömt att man behöver skrapa bilen så här års... Jag blev alltså tio minuter försen till uppslutnings platsen där jag skulle samåka med min goaste vän till loppisen.
Typiskt mig, den evige tidsoptimisten. Det kvittar hur god tid jag har på mig, det kör ändå ihop sig i slutet och jag blir sen.
Som tur var hann vi ändå och försäljningen gick över förväntan bra. Jag har aldrig varken köpt eller sålt på loppis förut men det gav verkligen mersmak.
Även om huvudräkningen var aningens skakig i början. Jag har oerhört svårt för allt som inbegriper mattematik och tal i någon som helst form.
Min första kund var en kvinna som köpte ett par byxor för 20 kronor. Hon betalade med en hundralapp.
Ok, tänkte jag 100 minus 20, det blir...ööö, hjärnsläpp, blankt....
Hmm ta dig samman... Ööö 80 kronor tillbaka?
Nu ska vi se, räkna ihop till 80. (Hade laddat upp med massvis av småväxel.)
Ööö, hur mycket är jag uppe i nu...?
Räkna om...
Vad var det nu hon skulle ha tillbaka...? Ööö den kostar 20 kronor... Jag fick en hundring... Ööö...
100 minus 20... Ööö...
Ja, så höll min hjärna på medans svettringarna växte sig större och större under armarna och ju mer jag försökte desto tommare blev hjärnan.
Vi lyckades i alla fall reda ut denna mycket avancerade kvantfysik tillsammans, kunden och jag.
Sen blev jag varmare i kläderna och det gick bra mycket bättre resten av dagen.

Kommentarer

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela