åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

ilskna tröttnosar

Publicerad 2013-02-19 11:23:09 i Familj, Lilleman, Personligt,

Trötta är bara förnamnet på vad Lilleman och jag är idag. 
Med en Lilleman som är ruskigt tät i luftvägarna, det rosslar och piper - man vill bara hosta upp åt honom, blir det inte mycket sömn och vila.
I natt vankade jag och vyssjade honom i halvliggande ställning fram till tre (ett litet avbrott på 20-30 minuter för att få vila ryggen fick jag då sambon tog över en stund). Det gick inte att lägga ner honom (<--- Lilleman alltså). Direkt började han hosta och gråta.
 
Men fy så förbannad jag blev på sambon innan han tog över.
Jag hade gått och vankat i två timmar och gjort allt för att Lilleman skulle få ro och inte gråta och väcka dom andra. Jag var helt slut i psyket, ryggen, axlarna, nacken och knäna efter allt vyssjande och vaggande och studsande på sängkanten. Så jag beslutar mig för att nu får Lilleman försöka somna i sängen så vaggar jag den (vi har tassar på sängen så den går att vagga, har varit helt oumbärligt med båda våra barn) med fötterna medan jag ligger ner och vilar ryggen lite. 30 sekunder hinner gå med barnagråt, då fläcker sambon - som sover i utdragssängen hos Storasyster - upp dörren, yrvaken och förbannad och tänder lampan. 
"Men ta upp honom då, han har ju grinat i flera minuter nu!"
Då tänder jag på alla fyra! 
"Det har han inte, 30 sekunder max!" fräser jag tillbaka. "Jag har hållt på i två timmar, nu är jag slut"
Jag får en mördande blick innan han släcker och går ut.
Fy f*n, han ska inte komma här och mästra när jag har gjort precis allt jag kan för att de ska få sova, tänker jag. Tar upp Lilleman och vankar genom huset igen.
Då kommer en skamsen sambo tassande och tar över en stund. J*vligt tur för honom det, annars hade han fått hört det när han kommer hem i kväll!
 
Vid tre fick jag äntligen Lilleman att somna i famnen. Där satt jag i sängen och inte vågade röra en fena. Så småning om hasade jag mig längre och längre ned till liggande ställning med Lilleman på bröstet. Så spenderade vi resten av natten. Strax före åtta vaknade han och var hur pigg som helst. Jag är tydligen väldigt skön att sova på, hihi.
Lilleman är fortfarande väldigt rosslig men har ingen feber så vi får väl se hur detta fortsätter.
Jag får truga i honom hostmedicin med chokladbollsmuta. Kan väl lungt säga att hans medicin inte är så god som Storasysters.
 

Kommentarer

Postat av: Yohannas.se

Publicerad 2013-02-20 11:38:34

Det där känner man igen alltför väl... härhemma funkar det dock inge vidare när sambon tar över, jag har tvingat honom ett par gånger när jag varit knäckt både fysiskt & psykiskt, men sonen somnar inte när pappa tar över :(

Svar: Så är det nu när Lilleman är sjuk, pappa fungerar inte så bra. Det är jobbigt när det inte går att lämna över någon gång, hoppas din lille kan vänja sig vid att pappa nattar snart!
2-barns-mamman

Postat av: Yohannas.se

Publicerad 2013-02-21 12:14:15

Ja det funkar inte.. det har jag gett upp. Han nattar dottern och jag sonen, sen kan vi gärna byta när han är tryggare och lite "äldre". För pappa är mest lek nu... Han är ju hemma så lite av hans vakna tid..

Svar: Ja, låter klokt :-) Här är det numera tvärt om. Sedan jag slutade amma och pappa därmed kunde natta Lilleman får pappa inte natta storasyster. Men nu när Lilleman är sjuk får jag natta båda...
2-barns-mamman

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela