Trötta är bara förnamnet på vad Lilleman och jag är idag.
Med en Lilleman som är ruskigt tät i luftvägarna, det rosslar och piper - man vill bara hosta upp åt honom, blir det inte mycket sömn och vila.
I natt vankade jag och vyssjade honom i halvliggande ställning fram till tre (ett litet avbrott på 20-30 minuter för att få vila ryggen fick jag då sambon tog över en stund). Det gick inte att lägga ner honom (<--- Lilleman alltså). Direkt började han hosta och gråta.
Men fy så förbannad jag blev på sambon innan han tog över.
Jag hade gått och vankat i två timmar och gjort allt för att Lilleman skulle få ro och inte gråta och väcka dom andra. Jag var helt slut i psyket, ryggen, axlarna, nacken och knäna efter allt vyssjande och vaggande och studsande på sängkanten. Så jag beslutar mig för att nu får Lilleman försöka somna i sängen så vaggar jag den (vi har
tassar på sängen så den går att vagga, har varit helt oumbärligt med båda våra barn) med fötterna medan jag ligger ner och vilar ryggen lite. 30 sekunder hinner gå med barnagråt, då fläcker sambon - som sover i utdragssängen hos Storasyster - upp dörren, yrvaken och förbannad och tänder lampan.
"Men ta upp honom då, han har ju grinat i flera minuter nu!"
Då tänder jag på alla fyra!
"Det har han inte, 30 sekunder max!" fräser jag tillbaka. "Jag har hållt på i två timmar, nu är jag slut"
Jag får en mördande blick innan han släcker och går ut.
Fy f*n, han ska inte komma här och mästra när jag har gjort precis allt jag kan för att de ska få sova, tänker jag. Tar upp Lilleman och vankar genom huset igen.
Då kommer en skamsen sambo tassande och tar över en stund. J*vligt tur för honom det, annars hade han fått hört det när han kommer hem i kväll!
Vid tre fick jag äntligen Lilleman att somna i famnen. Där satt jag i sängen och inte vågade röra en fena. Så småning om hasade jag mig längre och längre ned till liggande ställning med Lilleman på bröstet. Så spenderade vi resten av natten. Strax före åtta vaknade han och var hur pigg som helst. Jag är tydligen väldigt skön att sova på, hihi.
Lilleman är fortfarande väldigt rosslig men har ingen feber så vi får väl se hur detta fortsätter.
Jag får truga i honom hostmedicin med chokladbollsmuta. Kan väl lungt säga att hans medicin inte är så god som
Storasysters.