skolstartsluft
Mycket skönt tycker jag - den bär med sig löften om en ny tid.
Jag älskar alla årstider - var och en har sin charm (och sina jävligheter) men på sommaren är det så skönt att bara kunna gå ut utan att behöva klä på sig och barnen massa kläder.
Fast det får inte bli för varmt och det är uruselt om den regnar bort. Och det kan bli en enda stor besvikelse om det inte blir som man tänkt. För visst är det så att man alltid tänker att till sommaren ska vi göra det och det och det....
Och sen blir inte hälften gjort. Denna sommaren hade vi verkligen inga planer, förutom att ta det som det kommer. Mycket skönt för nu har vi inget att vara besvikna över för att det inte blev av.
Sambon hade gärna önskat sig fler dagar på stranden dock. Fast han blivit lika besviken varje gång vi varit där över att vi har två barn med och han inte kunnat bada och ligga och sola som han velat.... När ska han lära sig att livet är annorlunda med barn tro?
Jag och Storasyster är inte särskilt förtjusta i att bada och sola på stranden. Hon tycker mest att det blir långtråkigt efter en stunds grävande, snäckplockande, krabbfiskande, badande och läsande i skuggan.
Jag tycker inte om det för att jag inte gillar att klä av mig. Har ända sedan tonåren tyckt att det varit jobbigt att åka till stranden och klä av sig halvnaken som den naturligaste saken i världen. Nu åker jag gärna dit med barnen för deras skull men är helst påklädd tills baddräkten får krånglas på när någon av den mindre storleken i familjen skall bada.
Jag känner mig alltid så vulgär på något vis i bikini, kan ha att göra med de enorma tuttarna som hänger och slänger. Fast jag gillar å andra sidan inte heller att visa benen. Kanske för att jag är lika hårig som en apa och att det är ett helt företag att få ansat den nedre kroppshalvan. Och tid finnes sällan till detta. Sen ser jag ändå ut som en finnig tonåring på de övre halvorna av låren när jag rakat "bikinilinjen" som sträcker sig just ända ner på halva låren.
Nä, nästa år får det bli burkini.
