Publicerad 2013-04-17 22:09:00 i Personligt,
Nu närmar det sig min efterlängtade egenhelg - jag startar med massage på fredag förmiddag. Men ju närmare helgen har kommit desto mer börjar jag - inte ångra mig kanske, men tycka att det kanske inte är alls nödvändigt detta tilltag. Jag har redan börjat sakna min familj. Gud vad knäpp man är. Sen är jag ju orolig för hur det ska gå för dem. Kommer barnen sakna mig (förmodligen inte, efter tio minuter har de väl glömt att jag inte är där) och göra helgen än svårare för sambon. Han har ju visserligen skaffat förstärkning i form av våra föräldrar. Men han har aldrig varit ensam med någon av barnen, än mindre båda så lång tid och liksom haft huvudansvaret med allt vad det innebär. Äsch, det ordnar sig. Är det kris är jag ju bara ett telefonsamtal och en halvtimme bort. Men jag kommer säkerligen få höra hur fruktansvärt jobbig helgen varit för sambon i tid och evighet. Det får det vara värt. Jag behöver verkligen få vara mig själv lite, inte bara vara mamman. Få ta det lite lungt och kunna sitta och tänka klart mina egna tankar för en gångs skull. Sen är det ju nyttigt att få längta lite. Sen är det ju även ett litet plus i kanten att min helg råkar sammanfalla med den årliga städningen av vårt område. Haha! I år slipper jag!Ni undrar säkert hur i hela friden jag har råd med två hotellnätter, massage och spa och annat. Jag som klagat på hur lite pengar vi har att röra oss med, särskilt nu när jag får "lön" från försäkringskassan för mitt hemma-förälder-jobb. Förra morsdag fick jag presentkort på vårt lokala spa utav mina barn (läs sambo), det kommer utnyttjas nu, den som spar han har, hihi. Sen kommer jag faktiskt ta ifrån mina sparpengar. Sådan pengar som jag sparat undan i alla år, den kassan har för övrigt tagit en del stryk nu när jag varit hemma till räkningar och mat - urtrist. Men hellre ta av sparpengar - nu när vi haft den möjligheten - och kunna vara hemma med mina barn längre än att låta bli och redan fått lämna bort minstingen. Han är ju fortfarande så ytte-pyttig min ettåring...