åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

Traumatiserad!

Publicerad 2012-11-25 12:42:00 i Personligt,

Jag är djupt chockad och traumatiserad! Jag känner mig smutsig, hela huset känns besudlat!
Jag tar det från början...Glad i hågen och nöjd med mig själv tänkte jag ta itu med advents och vinter utsmyckningen utomhus. Jag går in i garaget för att ta fram krukor, böjer mig ned och där, där mitt framför ögonen låg den. Musen!!!
Så jefla äckligt! Jag avskyr möss och råttor och liknande otyg!
Jag kommer från landet och jag har bott i hus i nästan hela mitt liv så jag är väldigt medveten om att dessa odjur kommer in i husen. Men så länge man inte ser och hör dom kan man liksom inbilla sig att man har klarat sig.
Efter upptäckten kommer jag inrusande till sambon och skriker hans namn i falsett, han blir ju livrädd och tror att det hänt något allvarligt som han sa. Som om detta inte var allvarligt!!
Han får vackert gå ut i garaget och plocka bort den (den var död) medans jag går in och samlar mig.
Nu går jag här och vankar med den där olustiga känslan i kroppen att allt är smutsigt, att vi skulle behöva sanera hela huset...

Kommentarer

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela