Lite bättre bild på Saffransbullarna

Nu blev jag knappt sötsugen :)
Tack för kommentaren.. svarar här istället :) Jo, jag är tacksam! Hans mamma och pappa har lärt honom bra. De delar på allt där hemma hos svärförldrarna och är snälla och hjälpsamma mot varandra. Han verkar ha det naturligt i sej min Nils August. Men vem vet hur han kommer vara om några år (Vi har ju bara träffats 2,5 år) och sen när vi också skaffat ett syskon till Lutten så blir det ju ännu mer full rulle! Dessutom har vi ju fått sova hela nätter sedan vår makaron var 7-8 veckor. Så man är ju ständigt utvilad och har energi att vårda förhållandet och allt annat.. Klart man älskar männen trots att de har sina defekter. Men det är lycka när hjärtat lyckas få känslor för nån som gör allt det där lilla extra i förhållandet. Och är så himla snäll och omhändertagande som han är. Så har jag inte haft det i tidigare förhållanden. Där har jag gett mer än jag fått. Oj, vilken novell det blev.. sorry :p Härlig blogg du har!
Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!