Helvetet bryter lös
Det är eftermiddag och ledig dag för hela familjen, härligt med lek och bus!
Efter en hel eftermiddag utomhus med hela familjen frågar sambon om det är ok att han åker till spåret och springer lite. Jag vet ju att han så gärna vill och behöver det så jag säger att det är ok fast jag egentligen vill ha lite hjälp och support nu när han är hemma.
Han får ju trots allt lämna hemmet och avbryta vardagen. Mitt jobb här hemma pågår 24/7. Dessutom är han bättre på att alltid se till att få egen-tid med det som han tycker är roligt att göra och min tid försvinner liksom till allt som behövs göras för att få det här hemmet till att hålla sig flytande.
Misstro mig inte, jag älskar min sambo och mina barn och jag vet att jag låter bitter och tvär men jag är helt enkelt avundsjuk!
Så, som på ett trollslag när han backar ut bilen börjar den lille så smått deklarera att det är dags för mat, inte så farligt än så jag börjar försöka lungt och sansat få min stora att följa med in, hon behöver ju också lite mellanmål.
Men som med andra barn i trotsåldern är ju förändringar av alla slag livsfarliga. - Hennes värld rasar fullkomligt samman!!!
Hon börjar arg och förtvivlad tala om för mig att det minnsann inte går att gå in NU, hon har ju inte bjudit mig på sand-glass än, och hennes låtsatsdjur har inte blivit matade osv osv. Gråten eskalerar och lille herrn i vagnen bestämmer sig för att det är bäst att sympati-tjuta och nu börjar han bli väldigt hungrig, behöver minnsann mat DIREKT!
Ja, det är bara att bita ihop och lyfta in de båda små underbara monstren och försöka göra allt i rätt ordning.
Jaha, lilleman har bajsat också...
Så med två syrener i öronen förklarar jag för den stora att jag måste byta blöja först, sen skall jag göra mellanmål till henne, med gråten i halsen beställer hon välling.
Lilleman är förtvivlad när kommer maten!??
Äntligen har jag fått bytt blöja, gjort välling, parkerat den stora framför datorn för att se på lite tecknat medan jag ammar, satt mig och ska försöka lugna den lille så han kan sansa sig och ta bröstet. Skönt! Nu börjar det bli ordning i huset och jag är dy-svett...
Efter att den stora fått i sig vällingen slocknar hon givetvis efter all kallabalik, fast det egentligen är alldeles för sent på eftermiddagen för en slummer, nu kommer hon aldrig att somna i kväll... suck.. Och hur man kan sova med en skrikande lillebror i örat övergår mitt förstånd...
Lillebror får efter många om och men i sig lite mat han med, men sen är han så uppjagad och övertrött att han inte får ro i alla fall utan det blir till att gå och vanka.
Äntligen kommer sambon hem efter 45 minuter som har känts som flera timmar och jag bryter fullkomligt ihop.
Min egen-tid som han utlovat mig i utbyte för sin jogging-tur går till en halvitmme liggandes på sängen med tårarna rinnande i ren utmattning.
