Shopping-kaos
Att få handla något nu förtiden känns som ett hopplöst företag. I alla fall om man skall ha med sig hela familjen.
Det var dags att skaffa lite nya möbler då vi gjort om lite hemma.
Till att börja med har jag och min sambo inte riktigt samma syn på det här med att gå i affärer. Han tycker det skall gå snabbt och effektivt, ta första bästa. Ungefär; spring igenom och ta det du tycker verkar bra på vägen. Jag å andra sidan vill gärna känna och klämma lite och titta runt och jämföra innan jag bestämmer mig. Han tycker även att all planering i förväg som till exempel inköpslista till veckohandlingen eller vad för nya möbler vi verkligen behöver nu när vi gjort om hemma är fullkomligt bortkastad tid. Jag däremot vill planera ordentligt så att man verkligen kommer hem med det man behöver så man slipper komplettera. Jag tycker även att det är lämpligt att mäta utrymmet man skall möblera ordentligt först så man vet vad som får plats.
Så, jag gör i alla fall mina listor som uppenbarligen driver honom till vansinne.
Väl i affären är han så stressande att jag ändå glömmer hälften för jag inte hinner tänka och läsa ordentligt vad som står på min lista. Så vi kommer hem med något halvdant i alla fall. Lyckas i alla fall ibland få honom att tänka till med hjälp av mina mätningar och listor angående en utav möblerna. (Ha, där ser du, hade jag inte mätt hade vi kommit hem med en byrå som varit alldeles för stor och inte passat tänker jag triumferande. Undrar om han kommer ihåg det till nästa gång jag sitter med en lista..?)
Sen är det ju barnen. Med en matvägrare är det inte alltid så lätt när man skall ta matpaus i handlandet. Ingenting passar och att sitta ner är inte att tänka på. Suck! Bebisen skriker så det ekar i hela varuhuset och bajsar och äter hela tiden (vilket stressar min redan forcerade man ännu mer, ”vi blir ju aldrig färdiga”). Jag blir mer och mer stressad vilket inte precis har någon lugnande effekt på bebisen. Så när vi nästan är färdiga, ja då kissar den stora igenom blöjan och det är bara att hitta en toalett och fixa till det.
Väl i bilen är jag alldeles genomsvett och helt tom i skallen. Skönt att vara på väg hem igen. Nu är det bara att hålla tummarna att denna bilresa blir lugn och stillsam utan gråt och tandagnisslan!