Otillräcklig!
Jag undrar om jag någonsin kommer att komma över det här med att känna sig otillräcklig med nummer två?
Jag vill så gärna vara rättvis mot mina barn och ge 2:an precis lika mycket uppmärksamhet och tid som jag ägnade mig åt med mitt första barn, när hon var bebis. Men det går helt enkelt inte, tiden räcker inte till.
Jag ser naturligtvis till att fördela den tid jag har rättvist mellan dem nu och ge dem lika mycket "mamma-tid" men det är svårt!
Har ägnat många timmar sedan bebis föddes med att gråta och grubbla och känna mig otillräcklig. Nu börjar det kännas bättre och jag har börjat förstå att jag bara kan göra så gott det går.
Jag hoppas de känner att jag gör så gott jag kan!
Jag vill så gärna vara rättvis mot mina barn och ge 2:an precis lika mycket uppmärksamhet och tid som jag ägnade mig åt med mitt första barn, när hon var bebis. Men det går helt enkelt inte, tiden räcker inte till.
Jag ser naturligtvis till att fördela den tid jag har rättvist mellan dem nu och ge dem lika mycket "mamma-tid" men det är svårt!
Har ägnat många timmar sedan bebis föddes med att gråta och grubbla och känna mig otillräcklig. Nu börjar det kännas bättre och jag har börjat förstå att jag bara kan göra så gott det går.
Jag hoppas de känner att jag gör så gott jag kan!
