åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

När katten är borta dansar råttan på bordet så den feta pälsen fladdar...eller..?

Publicerad 2012-08-27 22:58:00 i Familj, Personligt,

Sambon är på konferens med jobbet i två dagar så jag såg framför mig en kväll där jag kan sitta och glufsa i mig massa gott och själv härska över tv-kontrollen. (I detta huset är det nämligen så att sambon verkar ha enväldig makt över den, är det något han ser på, sport är tydligen väldigt viktigt, så stoppar han till och med kontrollen i byxfickan om han måste lämna rummet. Bara för att jag inte skall ha en chans att smyg-byta.) Nåja, hade i alla fall som sagt gjort upp lite ego-planer för kvällen men... när i hela friden skall jag lära mig att inte göra upp några planer i förväg. Det är ju stört omöjligt när man har barn, man kan ge sig den på att det går åt pipsvängen.. Klockan är nu 21:48 och NU sover båda grynen.
Ändå tänkte jag att jag kör lättvarianten idag, somna-i-bilen-tricket, men det funkade tydligen inte, nej. 
 
Efter en förmiddag (3-åringen var på dagis, går 15 timmar i veckan nu när jag är mamma-ledig) med shopping på Sportshopen med mina kära föräldrar, fick inte fyndat något på 50% på reapriset men köpte dock en mysig pippi-kofta från Rut m.fl., så hämtade vi stora tjejen på dagis. Vi åkte hem till oss för mellanmål och sedan följde hon med mormor och morfar hem till dem för att plocka svamp. 
Jag och lille-bror stannade hemma och städade. Sen följde vi efter och tog en skogspromenad vi med och efter det så var det middag.
Så gott och lyxigt att ha sina föräldrar nära och som kan hjälpa till så bra som dom gör. V ä l d i g t uppskattat.
Efter middagen var det lite kvällsmys hos dem för jag tänkte ju som sagt att barnen skulle somna på väg hem. Till saken hör ju att 3-åringen slumrade lite på vägen till mormor och morfar, hon sover aldrig middag annars för då kan hon inte somna på kvällen. Så inte förren klockan 21 börjar det bli dags att åka för då är lilleman så trött att han inte orkar vara vaken mer. Vi stuvar in oss i bilen och kör de 15 minutrarna hem.
HELA vägen hem är det en liten donna som snattrar i baksätet om månen och stjärnor och varför det lyser rött och gult och vad det finns för olika färger och varför det heter nätter och inte natt när det är flera osv. osv.
När vi kommer hem får hon se lite på datorn (flickebarnet har kärat ner sig i "pojken i den blå mössan" i barnprogrammet Kapten Sabeltand, så det skulle hon se på. Sötnos! ) medan jag tar in lillebror som, tack gode gud, inte vaknar när jag lägger över honom i sängen. Sen blir det bums i säng för stora tjejen med och efter lite snurrande och pratande och lyssnade på skiva med godnatt-sånger somnar hon äntligen!
 
Nu är jag döds-trött och inte redo för sängen än för jag har glömt att packa väskan inför i morgon då det bär i väg till babysim direkt på morgonen.
Bra det förresten, för jag fick se mig i spegeln. Vilket fett hår jag har - räknar efter och inser att det i morgon bitti är 6 dygn sedan som jag duschade. Kanske borde prioritera min egen hygien lite mer... :S
 
nyinköpta koftan
 
 
 
 
Lite skogsbilder
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela