åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

första och andra dagen av skiftbytet

Publicerad 2013-06-04 22:10:00 i Familj, Personligt,

I går var alltså första dagen på jobbet efter 1,5 års graviditetsledighet och föräldraledighet.
Att stå upp var inga problem, det var näst intill sovmorgon ju, haha - även om barnen för en gångs skull sov lite längre än vanligt, morr!
Sen det var väldigt skönt att få göra sig i ordning och äta frukost helt för sig själv. Men i bilen till jobbet började det krisa. Det kändes helt fel. Något saknades, känslan av att något var fel killade hela tiden i ryggen. Väskan var alldeles tom, inga blöjor eller en massa extrakläder. Inga barn som tjoade i baksätet. Hade hela tiden en känsla av att jag glömt något.
Väl på jobbet imponerade jag på mig själv med att komma ihåg hela tre koder! Helt otroligt! Jag kunde komma in i omklädningsrummet, stämpla in mig och komma in i ett utav datasystemen. Mer vågade jag inte utmana ödet, de resterande systemen tänker jag undvika några dagar till....
Dagen flöt på bra och jag kom in i arbetet ganska fort. Med god hjälp av mina snälla arbetskamrater förstås. När eftermiddagen kom var jag dock helt slut i huvudet. Jag var så trött i bilen hem att det nästan var farligt att köra. Huvudet är inte alls vant vid att behöva tänka och koncentrera sig så hela dagen.
Väl hemma kunde jag äta middag i lugn och ro då resten av familjen var på lekplatsen. I fem minuter. Sen kom dom hem, godingarna. Lilleman blev genast glad och ville kramas och gosa. Så ljuvligt! Storasyster däremot blev först väldigt anti mamma, men efter ett par minuter fick jag allt en kram och puss från henne med. Sen fick jag avnjuta resten av middagen med två barn klängandes på mig. Kändes mycket bekant. Sen följde förstås hemmets sysslor; vattning av blommor ute och inne, diskning, leksaksröj, badning och nattning av barn och lite annat smått och gott medans sambon stack iväg och tränade. Var det så här vi gjorde när jag var hemma? Nåja, jag ger honom någon vecka att komma in i det, sen får han baskemej sköta hemmet mer än så här.
Idag har jag varit riktigt trött men känt mig mer som hemma på jobbet. Hemma däremot har det varit kaos. Sambon, stackarn, har fått tampas med en vansinnigt trotsig och hysterisk Storasyster hela dagen - med 5 timmars förskolepaus. Han var fullkomligt förtvivlad och redo att kasta in handduken efter andra dagen. Men nu är jag ledig i ett par dagar så kan vi hjälpas åt igen. Sen blir det nya tag.

Kommentarer

Postat av: Linda

Publicerad 2013-06-17 08:18:02

Ja det är VÄLDIGT KONSTIGT att det är skillnad på mamma- resp pappaledighet. Det trodde jag, naivt nog, inte innan. Skönt/tråkigt att höra att det är så mest överallt.

Låter som det varit skönt att börja jobba iaf, det kommer säkert bli rutin på nolltid!

Kram på dig!

Svar: Visst är det konstigt!Det har blivit bättre när jag inte är hemma men så fort jag kliver in genom dörrarna eller när jag är ledig får sambon inte ens komma i närheten. Hon blir helt vansinnig, som ett litet monster. Hoppas verkligen att det också går över snart för det är inte roligt får någon.
Kram!
2-barns-mamman

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela