åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

jobbstart, räkmacka och jämlikhet

Publicerad 2013-05-05 19:47:00 i Familj, Personligt,

Om knappt en månad är det dags för mig att börja jobba igen. Då på 80% över sommaren när sambon skall vara föräldraledig. Till hösten är det tänkt att Lilleman skall börja dagis och jag gå ner till 75% med kortare dagar. Just nu vill jag verkligen inte tillbaka till mitt arbete. Dels för att hur fruktansvärt jobbigt det än kan vara ibland så tycker jag verkligen om att vara hemma med barnen. Sen har Lillemans första år gått så enormt fort. Jag har verkligen inte hunnit med att reflektera över någonting känns det som, än mindre hunnit med det som jag velat under den tid jag varit hemma. Fast det sistnämda var ju i och för sig ganska väntat. Haha!
På min arbetsplats har det varit (och är fortfarande) väldigt turbulent under min bortavaro. Redan innan jag gick hem i januari förra året kände jag att jag egentligen ville göra något annat. Men jag har ännu inte kommit underfund med vad riktigt än. Men jag har ju så fantastiskt härliga arbetskamrater, de som nu är kvar vill säga, och dom saknar jag ju.
Men det är inte bara det utan jag är väldigt kluven till hur det kommer bli med ombytta roller här hemma. Sambon var hemma ett halvår ungefär med Storasyster men hur det var då har jag faktiskt glömt...eller förträngt...? Det enda min hjärna duger till att komma ihåg är vart jag har sett pryttlar och kläder som blivit kringströdda här hemma när någon frågar. Då har jag minsann fotografiskt minne - även om det också börjar svikta men annars är jag helkass på att komma ihåg saker. När jag nu varit hemma har jag skött allt och sambon har mer eller mindre glidit på en räkmacka genom hemmalivet. Sambon har ibland på lediga dagar kunnat laga någon lunch, tvättat en bil, tagit ett halv varv i huset med dammsugaren eller diskat en halv disk, klippt lite gräs. I övrigt är det jag som stått för arbetskraften och det tycker jag i och för sig inte är en helt orättvis fördelning, jag är hemma alltså får jag se till att det funkar här hemma och jag förringar inte hans slitiga jobb och pendlande. Men det som har irriterat mig mest och gjort mig mest konfunderad är att när sambon kommit hem har han i princip krävt att få sitta i lugn och ro för att äta, sedan landat i soffan och surfat på datorn eller spelat på telefonen. För nu har han slutat jobbet och är ledig. Men jag som varit hemma, när slutar jag "jobbet", när kan jag få sätta mig i lugn och ro? Min rätt till en paus har liksom inte funnits där, då är det något annat hushållsarabete som jag måste passa på att göra medan jag kan få gjort det i lugn och ro från barnen. Gör jag det inte nu får jag göra det vid ett annat tillfälle, med barnen i släptåg, för det gör sig inte självt. Kommer det att vara ok för mig att göra så nu när jag börjar jobba? Troligtvis kommer jag själv inte ha ro och samvete att koppla bort barnen när jag kommer hem så som han gjort. Jag har ju varit borta hela dagen redan. Men om jag skulle göra det, sätta mig i lugn och ro för att äta när jag kommer hem och sen sätta mig och slappa någon timme innan det är läggdags för barnen. Hur skulle han reagera? Om jag skulle strunta i tvätten och överlåta det helt och hållet till den nya "hemma-föräldern". Blir det högar med tvätt då? Om jag skulle överlåta städet, blir det gjort då? Jag skall prova i alla fall. Jag skall göra lika mycket, eller lika lite, som han gjort här hemma. Jag har lovat mig själv att försöka i alla fall...

Kommentarer

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela