åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

så här är det...

Publicerad 2013-08-01 22:48:58 i Personligt,

Tack för att ni kikar in här trots den stora tystnaden från min sida. Det värmer att ni undrar hur det går.

Dagarna som gått sedan sist har ägnats åt en massa grubbel, en del gråt och lite gräl.
Jag har insett att jag till viss del känt mig förtryckt och instängd i vår relation. Dels för att min sambo är en himla stark person med ett häftigt humör och en stark drift att konfrontera. Jag däremot är inte särskilt stark i mig själv, är ganska osäker och rättar mig efter hur andra vill att jag skall vara. Jag har oerhört svårt för att bli arg, jag kan bli trött och irriterad men aldrig arg. Och jag är usel på att konfrontera eller bli konfronterad då jag har svårt för att argumentera och blir då i stället ledsen och stänger ner.

I och med att jag insett detta har jag varit tvungen att välja. Att dra mig ur förhållandet eller stanna och kräva min plats.
Jag har bestämt mig för att stanna. Det kommer bli svårt att ändra mig så att jag klarar av att sträcka på mig. Att kräva min plats och värdera mig högre än jag tidigare gjort.
Jag hoppas i och med det att sambon skall bli mer aktiv här i hemmet och ta mer ansvar och initiativ att delta i det arbete som krävs för att hålla vår vardag flytande ( jag kommer så klart att aktivt knuffa honom i den riktningen så gott jag kan).
Det kommer inte att bli lätt eller gå smärtfritt men vi skall kämpa. Tillsammans.

Under tiden har ju så klart vardagen rullat på i en rasande fart.
Vi har spenderat dagar vid havet, hälsat på våra föräldrar, varit på Nordens Ark, haft lata dagar här hemma med lekparkshäng och trädgårdslek och mycket mer.

Med "det nya livet" har det gått lite si och så.
Igår till exempel tog sambon barnen med sig till farmor och farfar så jag kunde få handla och göra några ärenden i lugn och ro.
Idag har jag med barnens hjälp (<--- stjälp?) städat badrummen och lagat mat medans sambon har varit som klistrad vid datorn för att helt plötsligt (naturligtvis just som barnen börjat tröttna på att leka städande prins och prinsessa) sticka och träna.
Ny dag i morgon med nya utmaningar. Då ska vi ha goda grannar över för lite grillkalas. Vilket är lika med mycket fix.

Tack för ert stöd. Speciellt signaturen E.

Kram

Kommentarer

Postat av: Yohannas.se - Livet är här och nu!

Publicerad 2013-08-02 22:57:37

Jag inser att det var länge sen jag läste hos dig när jag ser detta :( Det känns dock inte onaturligt eller ovanligt om jag säger så.. Jag har nog alrig haft en "lätt" relation, och jag inser att många har säkert det. Jag kan dock säga, att sedan vi skaffade hjälp med städningen slipper jag irritera halvt ihjäl mig på att jag var nån slags "slav" härhemma vad gäller den fronten. Jag är inte pedantisk, och inte jättenoga heller för det skulle ALDRIG funka i detta hemmet och denna familjen.. men städa måste man! VÄRT pengarna om ma hittar någon privat liten firma som inte tar ut hutlösa summor, lovar!! Jag håller tummarna!!!

Svar: Tack för din kommentar. Vi har nu kommit på rätt spår igen och det känns bra. :)
2-barns-mamman

Postat av: Frida

Publicerad 2013-08-05 14:26:59

Jag har själv varit en person som inte sagt vad jag tyckt och känt i mina tidigare förhållande. tillslut blev jag stark och drog mig ur det förhållandet. det kom många svackor även då. Han ville ha tillbaka mig och jag nästan gav mig för jag älskade ju honom. Nu vart han ju inte så jätte snäll mot mig fysiskt så det var väl därför jag ville bort. Oftast blir ju inte dom personerna bättre precis. Jag är lyckligare än någosin idag. Och ahr världens bästa sambo, fästman.

Jag läste boken "du äger" under den tiden också. En super bra bok för självkäslan. Du kan om du vill. vill du så kan du. Gör saker som får dig att må bra.

Hoppas att allt blir toppen! Livet ska vara lätt och man ska leva med ett leende.

Kram

Frida

Svar: Tack för din kommentar.Jag skall tänka på dina ord. Nu har vi det bra, min sambo och jag. Det är inte perfekt (vilket det inte behöver vara) men vi är ur svackan och det känns bra.
2-barns-mamman

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela