Publicerad 2013-05-10 09:58:00 i Familj, Mat & Bak,
Leilas mumsiga scones!Om en stund kommer härliga granngänget på lite förmiddagsfika med lek.Publicerad 2013-05-05 19:47:00 i Familj, Personligt,
Om knappt en månad är det dags för mig att börja jobba igen. Då på 80% över sommaren när sambon skall vara föräldraledig. Till hösten är det tänkt att Lilleman skall börja dagis och jag gå ner till 75% med kortare dagar. Just nu vill jag verkligen inte tillbaka till mitt arbete. Dels för att hur fruktansvärt jobbigt det än kan vara ibland så tycker jag verkligen om att vara hemma med barnen. Sen har Lillemans första år gått så enormt fort. Jag har verkligen inte hunnit med att reflektera över någonting känns det som, än mindre hunnit med det som jag velat under den tid jag varit hemma. Fast det sistnämda var ju i och för sig ganska väntat. Haha!På min arbetsplats har det varit (och är fortfarande) väldigt turbulent under min bortavaro. Redan innan jag gick hem i januari förra året kände jag att jag egentligen ville göra något annat. Men jag har ännu inte kommit underfund med vad riktigt än. Men jag har ju så fantastiskt härliga arbetskamrater, de som nu är kvar vill säga, och dom saknar jag ju.Men det är inte bara det utan jag är väldigt kluven till hur det kommer bli med ombytta roller här hemma. Sambon var hemma ett halvår ungefär med Storasyster men hur det var då har jag faktiskt glömt...eller förträngt...? Det enda min hjärna duger till att komma ihåg är vart jag har sett pryttlar och kläder som blivit kringströdda här hemma när någon frågar. Då har jag minsann fotografiskt minne - även om det också börjar svikta men annars är jag helkass på att komma ihåg saker. När jag nu varit hemma har jag skött allt och sambon har mer eller mindre glidit på en räkmacka genom hemmalivet. Sambon har ibland på lediga dagar kunnat laga någon lunch, tvättat en bil, tagit ett halv varv i huset med dammsugaren eller diskat en halv disk, klippt lite gräs. I övrigt är det jag som stått för arbetskraften och det tycker jag i och för sig inte är en helt orättvis fördelning, jag är hemma alltså får jag se till att det funkar här hemma och jag förringar inte hans slitiga jobb och pendlande. Men det som har irriterat mig mest och gjort mig mest konfunderad är att när sambon kommit hem har han i princip krävt att få sitta i lugn och ro för att äta, sedan landat i soffan och surfat på datorn eller spelat på telefonen. För nu har han slutat jobbet och är ledig. Men jag som varit hemma, när slutar jag "jobbet", när kan jag få sätta mig i lugn och ro? Min rätt till en paus har liksom inte funnits där, då är det något annat hushållsarabete som jag måste passa på att göra medan jag kan få gjort det i lugn och ro från barnen. Gör jag det inte nu får jag göra det vid ett annat tillfälle, med barnen i släptåg, för det gör sig inte självt. Kommer det att vara ok för mig att göra så nu när jag börjar jobba? Troligtvis kommer jag själv inte ha ro och samvete att koppla bort barnen när jag kommer hem så som han gjort. Jag har ju varit borta hela dagen redan. Men om jag skulle göra det, sätta mig i lugn och ro för att äta när jag kommer hem och sen sätta mig och slappa någon timme innan det är läggdags för barnen. Hur skulle han reagera? Om jag skulle strunta i tvätten och överlåta det helt och hållet till den nya "hemma-föräldern". Blir det högar med tvätt då? Om jag skulle överlåta städet, blir det gjort då? Jag skall prova i alla fall. Jag skall göra lika mycket, eller lika lite, som han gjort här hemma. Jag har lovat mig själv att försöka i alla fall...
Publicerad 2013-05-01 09:20:00 i Familj, Personligt,
Har man varit uppe sedan 06.20 är det inte alls konstigt att trilla köttbullar innan klockan nio på förmiddagen. Skönt att få vara kladdig i fred utan att behöva avbryta sig stup i kvarten medan sambon är ute med barnen.
Publicerad 2013-04-30 23:21:00 i Familj, Personligt,
Idag har det visst varit valborg... Vi är så upptagna med att få vårat vardagsliv att fungera att vi inte hinner reflektera över helger, än mindre helgdagarna som kommer in emellan. De efterlängtade och välkomna avbrotten i vardagen man så noga planerade och längtade till i livet innan barnen. Nu är allt ett enda ekorrhjul som frenetiskt skall trampas runt. Det är nätt och jämt jag kan hålla näsan ovanför vattenbrynet.Jag och sambon fick i alla fall korkat upp ett par flaskor vin, dagen till ära, när barnen lagt sig. Det är inte så ofta vi dricker vin eller något annat alkoholhaltigt heller för den delen. Allt som oftast är vi för trötta när barnen kommit i säng och vi hamnar som utskitna disktrasor i soffan. Där blir vi sittande tills vi hämtat nog med krafter till att ta oss ut till badrummet och borsta tänderna och masa oss i säng. Men idag rotade vi fram lite vin. Första flaskan vi öppnade fick vi hälla ut, den hade blivit för gammal och smakade inte bra. Den var från 2001. Andra flaskan vi öppnade var nog lite för gammal den också egentligen, den smakade inte riktigt som den skulle. Men den drack vi utav ändå. Så ofta unnar vi oss någon ting, haha!
Publicerad 2013-04-28 23:11:00 i Familj,
Publicerad 2013-04-28 23:07:00 i Familj,
En söndag som denna när kalendern var tom och vädret var vårigt (åtminstone från insidan fönstret) passade vi på att göra en utflykt till havet. När allt var undanröjt efter lunchen och jag packat matsäck och skötväska, kamera och picknickfilt stuvade vi in oss i bilen för en tur. Barnen satt förväntansfulla i baksätet och skrattade åt varandra. Härlig med familjeutflykt!Jag hade ju tänkt mig att åka en lite längre tur för att se något nytt. Det tänkte inte sambon. Han styrde kosan direkt till första bästa ställe, fem minuter med bil härifrån. Absolut inget fel med den promenaden, där är jättefint men ni vet hur det är när man tänkt sig något annat.Väl framme blåste det halv storm, vilket vi inte alls märkt inne bland husen där vi bor. Lite antiklimax. Storasyster som får se havet vill plaska med en gång. Att jag glömt stövlarna togs ändå ganska tappert emot och även om det sög väldigt i plasktarmen så stod hon emot. Säkert tack vare att hon fullkomligt hatar att bli blöt in på kroppen. Även om det som sagt blåste halv storm gav vi oss iväg längs promenaden i hopp om att hitta lite lä (vi hade ju ändå åkt ända hit, nu ska vi ha picknick!!!! Haha!). Efter en bit kom vi tack och lov in i en liten dunge som gav lä åt den kalla vinden från havet. Där packade vi fram lite smörgåsar och bullar. Storasyster ville alls inte sitta med familjen och mysa med fika. Nä, den lilla prinsessan ville bli körd i vagn ätandes smörgås, bort från pappa och Lilleman. För att behålla husfriden körde jag henne en liten bit längs stigen. När vi kom tillbaka till resten av familjen ville hon inte fika mer. Trött som hon var ville hon bli nerbäddad och efter två sekunder sov hon. Lilleman stod mest och lekte med sin vattenflaska och var inte alls intresserad av det som fanns runt om kring. Verkligen kul att anstränga sig och hitta på saker...haha!Ingen mening att stå där och plåga sig så vi åkte hem igen. Efter att ha varit hemmifrån i max 40 minuter kom vi hem med två sovande barn. Kul! När Storasyster sover på dagen, det kvittar när och hur länge - det räcker med fem minuter, så kan hon inte somna förren tidigast halv tio på kvällen. Idag somnade hon efter mycket om och men klockan tio. En mycket lyckad familjeutflykt. Haha!
Publicerad 2013-04-26 09:19:00 i Familj,
Strax skall vi gå på lek och fika hos våra grannar och vänner. Idag tar vi med en liten present till dom var, bara för att.
Vi gjorde egen müsli igår.
Publicerad 2013-04-24 22:48:00 i Familj, Storasyster,
Jag glömde ju bjuda på några bilder på den härliga våren i söndags.
Det blev en betydligt större bukett än såhär innan vi var färdiga. Dom gav vi till mormor.
Publicerad 2013-04-24 22:43:00 i Familj, Personligt,
Nu har jag äntligen fått tummen ur, har väl dragit på det i snart ett år. Men bättre sent än aldrig. Jag har köpt vaxduk till köksbordet.
På Lillemans plats är bordet alldeles uppluckrat efter allt söl och skurning som det kräver. Det är alldeles för sent att rädda bordet egentligen. Men jag är så trött på att inte kunna ha någon duk alls (den hamnar alltid hängades över en stolsrygg för att den skallräddas från söl, sen kommer den mycket sällan tillbaka till bordet igen) och nu blev det två flugor i en smäll. En fin duk som inte behöver tas bort stup i kvarten och det sönderskavda bordet följs. Fiffigt!
Publicerad 2013-04-23 22:53:00 i Familj, Storasyster,
Vilken dag som helst nu är jag helt säker på att både polis och socialen kommer och knackar på. Om någon var ute när dottern duschade förut vill säga.Det var ett skrik utan dess like. Om inte ett skrik för livet så endast ett par pinnhål under det. "NEJ!!!! MAMMA!!!! NEJ, SNÄLLA, SLUTA!!!!!! JAG LOVAR ATT JAG INTE VILL DUSCHA!!!! SNÄLLA MAMMA!!!!"Hon hatar verkligen att göra sig ren och framför allt tvätta håret. Det är det värsta hon vet. Vi har kommit överens om att minst en gång i veckan måste håret tvättas. Men det är en förhandling utan dess like varje gång ändå, men där har hon tyvärr inget val. Vi har provat alla möjliga metoder. Böja sig bakåt och skölja i badvattnet, ha handduk för ansiktet och duscha, en sån ring runt huvudet, en speciell hink med flexibel kant, duscha själv och gud vet allt. Men det är alltid lika illa varje gång. Så nu får hon skrika bäst hon vill och vi håller tummarna för att grannarna inte är ute just då.Det är ungefär som när jag och min bror var små. Han hatade också att tvätta håret och grät hjärtskärande varje gång. En gång hade vi tagit hand om en bortsprungen hund och det tog flera dagar att lokalisera ägaren eftersom han trodd att hunden var död. När han väl kom för att hämta hunden, en hårtvättar-kväll, hörde han min lillebror gråta, och då var det verkligen högt och förtvivlat. Hundägaren trodde då att min lillebror grät för att hunden skulle hämtas så han gav bort hunden till oss. Jag vet i och för sig inte vem det säger mest om, hundägaren eller min lillebror, men helt plötsligt hade vi ett yrväder till hund att ta hand om. Så kan det gå.... Haha!
Publicerad 2013-04-22 12:20:20 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,
I går, söndag, var det slut på sötebrödsdagaran för min del.. Nu var det äntligen dags för den där härliga återföreningen med familjen då alla springer emot mig för att lyckliga hälsa mig välkommen hem... not!
Vi hade bestämt att mötas upp på den lokala idrottsplatsen för att gå tipspromenad tillsammans med mormor och morfar som haft Lilleman under natten.
När familjen anlände var det första jag hörde av Storasyster "nej mamma!!!! *gnäll, gnäll, gnäll - kläng på pappa*. Lilleman gav till ett tveksamt glädje-gnäll men ville i alla fall till min famn direkt. Efter en liten stund av sedvanligt ´nu-ska-ja- visa-dig-hur-sur-jag-blir-när-du-åker-bort - surning´ av Storasyster ville hon också kramas och pussas och gosa. Härligt att vara tillsammans igen.
Efter allt hälsningsgos var det dags att gå iväg på tipspromenaden. Det blev kaos direkt. Ingen annan än jag fick köra Storaysters sulky. Lilleman bara grät och ville bäras av mig. Det blev en osedvanligt njutbar promenad, hahaha! Ända fram till det var korv-stop i en solig skogsglänta. Lite pick-nick med korv och bröd, festis och kexchoklad och en liten upptäktsfärd i skogen gjorde susen. Efter det var det slut på gny och gnäll och Lilleman somnade efter en liten stund på den fortsatta promenaden.
Efter vi kommit i mål åkte vi hem till mormor och morfar för att mysa och äta middag.
Jag och Storasyster passade på att plocka vitsippor och gå på nya upptäktsfärder i mormor och mofars skog.
Det blev en skön söndag även om det sundtals gavs igen för min bortavaro i form av extra mycet bus och testning av gränser.
Publicerad 2013-04-20 19:31:00 i Familj, Personligt,
Idag har jag slappat lite, shoppat en del och njutit av promenad i solen längs havet. Kan det bli bättre?Och det har faktiskt varit väldigt skönt att få ta dagen i sin egen takt, inte efter barnens. Jag har heller inte längtat så väldigt efter familjen heller. Klart jag tänkt på dom mycket och undrat hur det går. Men det var bara när jag ringde hem och min stora tjej svarade i telefonen och vi pratade en stund som det snörpte i hjärtat.Dom där hemma har haft det bra även om natten varit lite tung för sambon och Lilleman. Men Sambon får ta igen lite sömn i natt då Lilleman sover hos mormor och morfar. Det tror jag blir bra, han är väldigt trygg med dom.När jag shoppade blev det lite till mig och mer till barnen. Är det inte typiskt, haha. I ärlighetens namn var det nog lite "tyck-om-mig-fast-jag-varit-borta-shopping".Jag hade tänkt köpa mig en vårjacka, det behöver jag verkligen. Men det hittade jag naturligtvis inte.Lunchen intog jag vid havet och passade på att ta en promenad längs havet och lapa massa sol.
I kväll blir det filmmys.Hoppas ni haft en härlig helg ni med!
Publicerad 2013-04-20 09:19:00 i Familj, Personligt,
Gårdagskvällen bjöd på mycket god mat och underbart mycket skratt och snatter. Så skönt att få sitta ner och prata med en vuxen utan att bli avbruten eller behöva jaga efter ett barn.På tal om barnen så hade mina och sambon också en skön dag hos farmor och farfar. Nu inväntar jag bara rapport om natten. Kan tänka mig att det inte varit så roligt då Lilleman vaknade med en förkylning i går morse. Min natt i hotellsäng har i alla fall varit skön även om jag vaknade redan 06.30. Fast jag kunde ju somna om. Lyx!Nu sitter jag och äter hotellfrukost - det bästa vet, nästan. Jag känner mig som en stjärna. Tänk att bara plocka det goaste, slippa mata medan man själv kastar i sig lite och framförallt - slippa städa upp halva frukosten från golvet! 
Jag hann bara fånga efterrätten på blid, det andra slank ner i en njutningsdimma.
Publicerad 2013-04-19 12:15:00 i Familj, Personligt,
Här har jag befunnit mig de senaste timmarna. Skönt med avkoppling och lugn och ro!
På denna bädden fick jag mig en omgång. Kanske inte helt den mjuka och goa massagen jag först tänkt mej men alla spända mammamuskler blev ordentligt uppmjukade. När massösen frågade om massage på magen hörde jag mig själv säga ja tack. Note to self; tacka nej till det vid eventuell framtida massage. Inte alls avkopplande att ligga där och försöka dra in sin nyförlösta mage (nej, sluta - det är inte alls över ett år sedan det låg en bebis i den magen) och försöka se oberörd ut....Sen blev det relax i denna miljö...
Härligt.Tycker ändå att jag lyckades ganska bra att stänga av hjärnan en stund och låta övriga familjen sköta sig själva. Trots att sambon såg något förtvivad ut när jag ropade heja ramsor innan de åkte i morse för att peppa honom. "Kan vi grejat? Klart vi kan!!!" Ropade jag så käckt. Tror inte att det hjälpte så mycket...Nu är det lunch! Hej svejs!Publicerad 2013-04-06 22:59:00 i Familj,
Lördagen har spenderats med svärföräldrarna, svågern och hans kärlek. Vi möttes upp i Lysekil för att äta lunch på NH5. Mycket god mat, underbar utsikt och härlig atmosfär.Men att äta på restaurang med två små barn är alltid en prövning.1-åringen skötte sig exemplariskt och nöjde sig med att stå i soffan och titta på utsikten efter intagen mat. Mer kan man inte begära av en sån liten tycker jag.3-åringen där emot... Ni vet hon som inte ens kan sitta still och äta en hel måltid hemma... Tja, det börjades redan innan vi fick beställt maten. Hon var rastlös och kunde inte sitta still, inte heller hålla en normal ton på det oförståeliga nonsens-tjut hon lägger sig till med när hon inte vet hur hon ska bete sig. Hon blir bebis på nytt.Vi fick ömsom gå och kika lite diskret på omgivningen, ömsom sitta i mitt knä och gnälla likt en hund.Sen kom i alla fall maten. Tyvärr hade de inte köttfärssås och spagetti i barnmenyn som utlovat på hemsidan utan det var pannkakor (det åt barnen till mellanmål på fm), torsk eller oxfilé för barnen att välja på. Så det fick bli torsk och äggsås till minstingen och 3-åringen fick pommes och oxfilé. Utan sås!Lilleman åt och mumsade glatt medan Storasyster petade i sig pomfritten - endast pomfritten, fast bara om jag petade bort alla små gräslöksbitar som hade strösslats över. Oxfilén vägrade hon ens smaka på. Fast den var oerhört mör och god. Mamma fick offra sig och äta rester. Ja, nu lät det ju som om jag inte fick någon egen mat alls, men det fick jag visst. En supergod fisksoppa.Efter restaurangbesöket strövade vi och lekte lite längs vattnet innan vi bestämde oss för att åka ut på Härnäset och se om det kommit några blåsippor än.Det hade det, i alla fall några stycken. Långt ifrån den blå mattan man vanligtvis kan se såhär års men en liten bit på väg.Resten av dagen och kvällen spenderades hemma hos farmor och farfar.Nu ska jag försöka sova en stund. Natten som var hade Lilleman ont av en tand som är påväg. Hoppas tanden inte gör så mycket väsen av sig i natt för jag behöver sova.
Ett svanpar fick vi också spanat in längs vår blåsiga blåsippe-promenad.
Publicerad 2013-04-05 22:16:00 i Familj, Personligt,
En lugn innedag, trots strålande solsken (3-åringen är verkligen ingen tjej som älskar att vara ute och idag var en sådan vägra dag och idag lät jag henne hållas) är snart till ända. Dagens höjdpunkt var Lillemans tandläkarbesök. Inte särskilt dramatiskt och snabbt avklarat. Efter det åt vi pizza, 3-åringen, Lilleman och jag. Japp, min ettåriga son fick pizza. Ja, jag vet att det inte är någon bra mat och ganska salt för en småtting. Men någon gång ibland kan inte skada. Vi äter pizza oerhört sällan och saltar vår mat i övrigt mycket lite om något alls. Så idag blev det lite pizza. Mycket gott tyckte barnen och dessutom spännande att äta på restaurang.När vi kom hem upptäckte jag att någon visst tyckt att ett pärlhalsband behövde tvättas. Misstänker Lilleman som var vänlig nog att hjälpa mig slänga tvätten i maskinen. Rent och fint blev det, men trassligt. Halsbandet alltså. 
Publicerad 2013-04-05 07:17:00 i Familj, Personligt,
Helt underbart att få vakna innan det ljusnar, få höra naturen vakna på utsidan och se solen gå upp...Stop! Stop! Nä, vilken verklighet tror ni att jag lever i...?Jag slår vad om att hen som kom på det dumma ordspråket aldrig behövde gå upp halv fem och agera läs-, sång- och lektant!Örk!!!
Publicerad 2013-04-04 13:16:00 i Familj, Personligt, Storasyster,
Gårdagen startade i gråt och panik.Våran 3-åring som har en liten historia av besvär med magen börjar med att som vanligt klaga på magont. Vi försöker med mat men det har ingen effekt. Att gå på toaletten hjälper inte heller. Det blir bara värre och värre. Hon gråter och vi kan inte trösta. Hon ber själv att vi ska åka till doktorn, vilket i sig är mycket ovanligt då hon inte alls gillar doktorer (för utom våran underbara privatläkare som vi har gått till om det är något med barnen). Jag försöker få tag på vår doktor men det är lång kö och till slut bestämmer vi oss för att åka in till barnakuten eftersom 3-åringen har så ont. Vi struntar i att ringa sjukvårdsupplysningen utan jag och 3-åringen kastar oss i väg. Som tur var så var det sambons lediga dag i går så han stannar hemma med Lilleman för att han ska slippa följa med och för att sambon känner sig lite risig (läs är snuvig).Innan jag åker ber han mig ringa min mamma som jag vet är ledig för att höra om hon kan komma och hjälpa honom om han inte orkar ta hand om Lilleman, män och deras förkylningar! Suck alltså! Undrar om det bara är min som är så fruktansvärt klen!? Nåja, jag ringer mamma i alla fall och det är ok om sambon behöver hjälp, hon har inget särskilt planerat idag.Väl framme på akuten känner sig 3-åringen bättre, vilket är skönt. Men det känns ju som det är lite onödigt att ha åkt just till akuten. Jag är verkligen ingen som pjåskar med sjukdomar med varken mig eller barnen eller springer till doktorn titt som tätt. Men nu var vi där och det är lång väg att åka. Väntrummet var tomt och jag tänkte att när vi ändå tagit oss dit kanske vi kan få bukt med magbesvären en gång för alla. Från det att vi anlänt till att doktorn dök upp tog det väl cirka två timmar så det gick rätt fort även om det var en evighet för en liten 3-åring som dessutom började bli hungrig. Doktorn kom fram till akut förstoppning. Så klart, om vi sansat oss kunde väl jag ha räknat ut det själv. Hon fick i alla fall lavemang och rekommendationer att söka våran läkare för vidare utredning. Äntligen fick vi äta sen åka hem.3-åringen ville hemskt gärna åka till mormor efteråt så vi bestämde oss för att åka och hämta Lilleman först så han fick följa med och så kunde pappa få vila sig lite eftersom han inte ringt behövt be min mamma om hjälp. Sen somnade 3-åringen så klart viket innebar att hon inte skulle somna förren 22:15 denna kväll.När vi efter lång bilfärd sedan var framme hos mormor väcker jag 3-åringen. Vi går in och allt är frid och fröjd. I två minuter. Sen blir 3-åringen hysterisk och vill hem. Lilleman grinar bara mormor tittar på honom. Han har drabbats av akut mammighet efter några timmar utan mig. Åh, suck!!!Vi lyckas till slut i alla fall sansa oss och stannar tills det är läggdags för Lilleman.Nu har jag rejält mot i höger huvudhalva, det känns som om det ska sprängas och jag mår riktigt illa. Det är knappt så jag klarar att köra hem. Antingen är det bihåleinflammation, migrän (jag har aldrig haft något utav det så jag vet inte hur det känns) eller spänningshuvudvärk efter det intensiva dagen. Otroligt obehagligt i alla fall.Väl hemma blir det soffan och bamseläsning för 3-åringen medan sambon grejar med något protokoll. Lilleman somnade i bilen. När jag beklagar mig för sambon och säger att jag verkligen inte mår bra. Kommer det ett "fy, usch då. Och jag mår inte särskilt bra. Är riktigt risig. Har snuva"Att jag inte blir vansinnig! Så fort jag inte mår bra (beklagar mig väldigt sällan) måste han må sämre! Jag orkar inte ens besvara det utan låter han hållas!Det är som på kvällen i söndags. Jag var riktigt dålig med feber och hade haft hela helgen så sambon hade "tagit" två nätter med Lilleman. Båda nätterna fick jag ändå, trots feber,gå upp och hjälpa till. Så på söndagskvällen säger sambon alltså, "vi kan väl dela natten i natt för jag känner att jag håller på att bli förkyld". Va fan, vad hade vi gjort de senate två nätterna då?Sambon blir i princip dödssjuk bara han hör att någon annan är dålig. Finns det fler såna karlar där ute eller är han ensam, jag bara undrar?!I alla fall är sambon hemma och vabbar idag för att jag är sjuk även om jag känner mig något bättre. Än så länge har JAG gjort frukost, kört 3-åringen till förskolan, gjort lunch, tvättat, hängt halva tvätten innan han tog över så att jag kunde gå ut med Lilleman för att somna honom. Så mycket för den vabben säger jag bara.
Publicerad 2013-03-31 17:00:00 i Familj, Personligt,
I går var det påskafton och det blev inte riktigt som planerat.Lilleman återfick sin feber och jag var också riktigt risig. Det håller förresten i sig i dag med.Dagen blev lång och seg.Storasyster ville påsksminka sig, hon valde katt. I torsdags var det påskdisko på dagis där barnen fick klä ut sig. Då valde hon kyckling... Ja, hon går verkligen sin egen väg. När sminket var på plats ville hon inte gå runt och "påska" utan stanna hemma. Så teckningarna hon målat får sparas till nästa år.Dagen gick och vi väntade och väntade. Väntade på att vi skulle känna oss bättre, väntade på kalaset och väntade på att det skulle komma påskegummor och gubbar. Vi hade verkligen laddat fullt med godis till alla söta barn. Vi bor i ett ganska stort husområde med massa barn. Men det kom bara en gumma och en gubbe i år som vågade knäcka på. Vi såg flera till men ingen som vågade till oss. Så nu sitter vi här med massvis av godis...Sambon hade svårt att bestämma sig om han skulle gå ensam med barnen på kalaset på kvällen eller om vi skulle vara hemma allihop. Men när Lilleman fick feber igen blev det annat ljud i skällan. Jag tror han var väldigt nervös över att ha båda barnen själv.Så äntligen blev klockan halv fem och sambon och Storasyster gav sig iväg till kalaset med full packning. Vi skulle stå för bröd, ost, smör, en flaska vin och snackset. Kalaset var hos några vänner och till lika grannar. Det var fyra familjer som skulle samlas med barn i samma åldrar. Två timmar senare kom de hem igen. Då längtade Storasyster efter sin mamma.Men innan dess hade de haft väldigt roligt. De hade haft äggrullartävling, påskäggsjakt med skattkarta, ätit massa god mat och barnen hade lekt. Snälla värdinnan hade skickat med en matlåda till mig! Lycka, haha!Jag och Lilleman hade det ganska mysigt vi med. Jag bar och vi lekte, vi hostade och snörvlade, svettades och jag passade på att få rejäl mensvärk. Varför spara på krutet liksom??När jag äntligen fått Lilleman att somna och hunnit surfa runt på bloggar en stund kom så resten av familjen. En sockerhög treåring som dessutom fått sova middag för att orka med kvällen och en dödstrött mamma fick kompromissa med att leka bädda ner mamma i soffan och läsa lite saga.Faktiskt kunde pappan för en gångs skull natta Storasyster så när de kröp ner i sängen halv nio passade jag också på att lägga mig. Jag somnade på två röda!Sambon tog natten igen men jag vaknade ändå lite och var uppe med Lilleman jag med. Jag var alldeles dyngsur så jag hade nog feber.Dagen har vi spenderat hos farmor och farfar. Jag har isolerat mig i ett rum och krypit fram när det vankats mat och fika. Jag hade helst velat vara hemma men då ville inte 3-åringen åka alls, den lilla mammagrisen. Haha.
Publicerad 2013-03-23 00:06:00 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,
Ah, den lugna helglunken har börjat infinna sig. Annant var det i eftermiddags.Det började med en tjej som inte ville med hem från förskolan. Det tog oss en halvtimme att krångla oss ut där ifrån. Det rymdes och gömdes, skulle drickas och kissas. Vägra ytterkläder och protesteras i största allmänhet. Det slutade i alla fall med att jag fick bära ut en grinande onge till bilen för att inte störa barnen som var kvar och skulle äta mellanmål. Vi skulle åka direkt till affären och så klart somnar 3-åringen i bilen vilket är lika med pigg tjej till sent på kvällen...När vi kom fram började vi med var sin korv med bröd för att få nya krafter inför stundande handling. Fröken ville även ha efterrätt i form av mjukglass. Jag lovade att hon skulle få en efter vi handlat klart om allt gick bra utan krångel.Jag var något dåligt förberedd inför handligen men tänkte att det kommer jag på i affären när jag ser det...jo visst... Halvvägs var min hjärna mos efter all ansträngning av att hålla koll på handlingslistan och komma på det jag glömt skriva samtidigt som jag skulle svara på en 3-årings strida strömmar av frågor och pladder och få en 1-åring att sitta still i kundvagnen. Lägg till små pilliga nävar som bland annat lyckades riva ner ett antal påsar med pasta i golvet... Där har ni mitt hjärnmos!Sakta men säkert åt vi oss igeom affären (3-åringen skulle i vanlig ordning äta bröd och idag även slicka i sig youghurt redan i affären - tur det är självscanning..) och vi klarade oss ut igenom kassorna helskinnade (men barskrapade) så det var bara att knalla bort till andra sidan av köpcentret och införskaffa glass.Klockan började ticka iväg väl mycket och jag börjar känna mig lite stressad att hinna hem och fixa mat innan framför allt Lilleman dör av svält. Ja nu svälter han inte precis, han har en hel del hull att ta av men det låter som om han skulle trilla av pinn i fall mat inte serveras bums senast tre timmar efter senaste mål. Självklart, bara för att vi har lite bråttom, träffar vi inte mindre än tre pratglada bekanta på vägen till och från glassköpet. När det är dags att lämna köpcentret skall ytterkläderna på igen...behöver jag säga mer?Ut till bilen kom vi i alla fall och hem med. Nu gäller det att vara snabb. Sambon anländer hem samtidigt som oss, bra tänker jag - två jobbar fortare än en...? Pyttsan! Jag stressar runt som en yr höna i full färd med att ställa in varor, laga mat, resonera med en 3-åring som gång på gång hittar på anledningar till att hon blir orättvist behandlad - "jag får ju aldrig som jag vill...", langa in i diskmaskinen och starta den, duka bord, fixa sanbb play-doh-deg till 3-åringen som vill "dega" innan maten, ideligen ropa på sambon om lite hjälp med Lilleman som står och gnäller med ett stadigt tag i byxbenen. Multitasking på hög nivå. Allt medan sambon sitter i soffan med dator, tv och telefon. Men jag ska inte vara orättvis för visst hjälpte han till. Han bytte blöja och bar lite på Lilleman. Rörde i köttfärsen och lite sånt.Mitt i allt deklarerar sambon att han precis bjudit in grannen på fotbollskväll senare. Aaaargh, här som ser ut som ett bombnedslag och grannarna som alltid ser ut att ha välstädat och i ordning trots barn i samma åldrar som vi. Och sambon undrar varför jag är så uppstressad och skäller irriterat på mig att lugna ner mig för att jag stressar upp honom med..? Jasså, men kom igen och sluta söla då....! Han har den goda smaken att börja röja upp i leksaksstöket i alla fall. Vi hann med nöd och näppe samt lite förrätt i form av macka äta innan läggdags. Mysigt med fredagsmys *ironi*! 3-åringen var som väntat uppe och full av energi tills jag runt halv tio, då fick jag övertalat henne att följa med till sängen och mysa med saga. Hon ville hellre se på fotboll (läs leka i tv-rummet) med grabbarna. Men jag riktigt kände killarnas bedjande blickar på mig. Nu sover alla och snart hoppas jag få lite sömn jag med. God natt och trevlig helg!
