åskmoln och rosa ludd

Här delar jag med mig av våran familjs vardag. Familjen består av Storasyster (född 2009) som delar ut order med samma nyck-fullhet som en galen diktator, Lilleman (född 2012) som är väldigt god och glad för det mesta men börjar visa sitt humör som inte är helt olikt systerns (<--- hjälp), Sambon - tillika barnens pappa och så mig - mamman.

att få en ny sovrumskamrat

Publicerad 2013-03-17 11:18:00 i Familj, Lilleman, Personligt, Storasyster,

Jag har fått en ny sängpartner. Eller ny och ny, jag har fått tillbaka min gamla.
För när Lilleman bara var ett par dagar flydde sambon sovrummet. Han är så lättstörd när han sover att han inte klarar av att sova med en liten kille som ska ammas för jämnan. Dessutom låg Lilleman och jämrade sig i sömnen när han var liten.
Eftersom ena halvan av sängen stod tom så intog Lilleman den delen om natten. Det var väldigt lättvindigt. Efter första nattmatningen (var noga med att han skulle somna i egen säng på kvällen för att bli van vid det) fick han ligga kvar hos mig. På så sätt slapp vi gå upp ur våra sängar han och jag. Detta gjorde att varken Lilleman eller jag knappt vaknade när det var dags för mat.
Sen blev det annat när Lilleman inte längre ammade, han vaknade fortfarande några gånger per natt, fick då vatten och vyssades till sömns igen. Det blev värre och värre på nätterna. Till slut hade vi 2 till 3 timmars vakentid mitt i natten då Lilleman ibland var helt vaken men för det mesta var han någonstans i gränslandet. Ville sova men kunde inte, var ledsen och visste varken in eller ut. Vi bar, vaggade säng, gav youghurt, vankade runt, sjöng, satt och tittade i fönstret - ja allt (Lilleman vägrar napp sedan han fick fyra tänder i överkäken på en gång och har inte velat ha varken välling eller ersättning i stället för bröstet). Tills för en dryg vecka sedan.
Då fick sambon nog. Nu var det slut på samvovandet och sabon flyttade ut Lillemans säng från vårt sovrum till ett annat rum. Lillemans egna rum finns än så länge inte då vi är i startgroparna att renovera och bygga ut. Att barnen ska dela rum funkar dessvärre inte, åt mintone inte i nuläget, då Storasyster ibland vaknar och ropar på oss och eftersom Lilleman är lättstörd skulle hon väcka honom och cirkusen skulle vara i full gång...
Lilleman har ju fortfarande vaknat på nätterna men i och med flytten har det räckt att vi gått in till honom lugnat med rösten och eventuellt vaggat sängen. Långsamt, långsamt har vaknadet på natten minskat. Men en trend på att vakna och vägra somna om klockan fem på morgonen verkade bli standard. De senaste nätterna har han vaknat en gång mitt i natten någon gång mellan tolv och tre för att somna om relativt lätt. För att sedan vakna vid fem och vara möjlig att somna om.
Nu verkar det dock funka att sova i alla fall till sex, halv sju. Mycket bättre och helt acceptabelt då han somnar för kvällen vid 19.30. Dessutom har han börjat tycka att välling kan vara ok till kvällsmat och om han vankar tidigt. Det är så klart mycket lättare att somna om om man inte är hungrig.
Fram till för några kvällar sedan har alltså pappa i familjen sovit antingen på soffan eller i 3-åringens utdragsbara säng. Men nu har han hittat tillbaka till sin plats bredvid mig om natten. Det är skönt om än väldigt ovant. Här om natten började han röra på sig i sömnen och jag blev jätterädd och trodde att det var Lilleman som sov bredvid mig och var på väg ut över sängkanten... Vilken lättnad när jag insåg att det bara var sambon!
Förutom att Lillemans sömn har förbättrats avsevärt har även Storasyster sovit själv flera nätter i rad nu utan att vakna och ropa på oss och vilja att någon ska sova där.
Det börjar arta sig det här...förhoppnngsvis...

Kommentarer

Postat av: Yohannas.se

Publicerad 2013-03-17 20:33:09

Suck alltså... vilket pussel det är med nätterna.... :/

Svar: Ja, visst är det tröttsamt!
2-barns-mamman

Gör mig glá, skriv en rá
Endast för mig

Om

Min profilbild

2-barns-mamman

Jag är en 32-årig två-barns-mamma som bor med min lilla familj på västkusten. Detta är med all säkerhet inte den snyggaste eller mest väl-designade blogg Du kommer att läsa (har inte så mycket tid över till det utan det blir mycket mobilbloggande i sängen innan ögonen faller ihop för natten - hoppas Du har överseende med det) men det som skrivs här är helt sanningsenligt det som händer i vår familj och hur jag känner det. Eftersom jag tycker att det är skönt att höra att andra också kan ha det jobbigt ibland, att man inte är ensam - för det är man inte - alla har sina "ups and downs", skriver jag här utan försköning. Om både rosa ludd och åskmoln. Jag försöker skriva med humor och jag skriver absolut med kärlek för jag älskar var och en i min familj väldigt högt. Välkommen! Jag hoppas Du stannar!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela